Myslördag

Jag älskar känslan av att efter en lång arbetsdag sitta nyduschad och känna tröttheten komma krypande... Dock blir det inget sova ännu, nu ska jag och min far äta sushi, dricka vittvin och se på film <3

Trevlig helg allihop! :)

For the record

Jag skolkade faktiskt inte idag, trots att jag kanske hade gjort det om jag inte vaknat med halsont. Vaknade i morse, matade fiskarna, började klä på mig och insåg att nej, det här fungerar inte. Sjukanmälde mig och somnade om. Vaknade vid ett-tiden med huvudvärk, och när pappa ringde hem vid två-tiden konstaterade han att jag lät sjukare än i morse. Trots att jag försökte låta hyfsat pigg när jag svarade i telefonen...

Blah. Helt enkelt underbart att jag har engelska NP imorgon; läsförståelse och hörförståelse. Far tycker att jag borde åka dit, göra provet och sedan åka hem, men jag pallar nog inte med att missa ännu mer samhällskunskap (missade ungefär tre timmar av den fantastiska varan idag), när varje lektion dessutom kräver att man hänger med uppmärksamt för att förstå.

Godnatt

Jag är Besviken på dig

- det Typiska med Tårar; de Trillar så Tragiskt på Töntar med Känslor -

Naturligtvis var dagen tvungen att sluta i tårar. Eller så är det morgondagen som inleddes med det. Det är så typiskt, varför kan jag aldrig ha en helt perfekt dag utan att förstöra den?

Jag var så glad förut idag. Fick tillbaka det sista provet i japanska, med MVG vilket även betyder att jag kommer få det i betyg. Gjorde den sista delen av franska NP, muntliga, och även om det kanske inte gick sådär jättebra var det faktiskt riktigt skoj. Hade aldrig tidigare pratat med killen jag gjorde provet med, men han var förvånansvärt trevlig och vi skrattade åt att jag (som alltid) blandade ihop England (Angleterre) med Tyskland (Allemande).
"Jag tycker mycket om ön där Tyskland och Skottland ligger."

Jag fick tillbringa en massa tid med dig, och för en gångs skull satt jag och min far och åt middag i samma rum, vilket var trevligt. Jag var glad och avslutade dagen med att titta på Desperate Housewives tillsammans med min bror.

Satte mig sedan här, liksom på väg till duschen, och sade att jag bara skulle sitta en liten stund. Så blev det uppenbarligen inte, eftersom jag fortfarande sitter här. Min far kom upp hit nyss, han hade nog sovit och blivit väckt, och påpekade att jag ännu inte gjort mig klar. Han svor inte. Han skrek inte. I själva verket höjde han nog inte ens rösten. Men besvikelsen, åh vad jag hatar den, det där ansiktsuttrycket som säger "Jag trodde att jag kunde lita på dig".
Som alltid.

Jag försökte hålla mig lugn och trevlig, för jag vill verkligen inte starta gräl varje gång jag träffar en person som jag älskar. Det bara blir så. För jag kan ju inte bara vara tyst, så nu försökte jag helt enkelt förklara att jag inte planerade att ljuga. Att jag gör ju det jag ska göra, klarar skolan med höga betyg. Jag gör mina sysslor hemma, med att hålla mitt rum snyggt och att tvätta när jag blir ombedd. Att jag ibland vill göra annat än att gå i skolan och göra läxor. Hann inte ens komma till att han hade hindrat mig från att göra mina sysslor, genom att klippa gräset själv. Eller att jag fick göra tvätten själv idag, eftersom han somnat. Att jag inte är ute och super på helgerna, och aldrig har testat droger.

.

Allting bara brast, och då får jag istället höra att jag kanske är så trött att jag börjar gråta för allting. Men vad vet ni om mig egentligen? Jag kanske bara är sådan, att jag har nära till tårarna.
Om ni tillbringade tid med mig hade ni kanske vetat.

.

~ ~ ~

.

Edit: Jag känner verkligen inte för att åka till skolan imorgon. Allt känns värre än på länge, jag orkar nog helt enkelt inte med morgondagen. Orkar inte med lektionerna (varken de jag har tredubbelt eller de som är inställda), eller att vara rädd för att bli lämnad av de få som faktiskt tilltalar en (när de känner för det). Har mängder med saker att göra i skolan, har saker jag kan göra hemma för att tjäna lite pengar. Skulle hellre rensa rabatter och olja utemöbler än skriva uppsatser för tillfället, men när jag känner efter så vill jag mest av allt bara ha sommarlov. Jag vill verkligen inte till skolan, men försöker jag vara hemma imorgon kommer det bara bli ett mummel om att jag sovit för lite i natt.

Ångest finns nämligen inte, om man inte ser den.

Nils Ferlin

Man dansar däruppe
Klarvaket är huset
Fast klockan är tolv
Då slår det mig plötsligt
Att taket, mitt tak
Är en annans golv

Saker inför Pride

Åh, vad det här med Pride i sommar känns bra nu! Eller det började göra det för en dryg halvtimme sedan, när jag insåg att vi kanske har hittat ett ställe att bo på <3

Det är nämligen jättesvårt att hitta någonstans att sova i Stockholm, under ungefär tio dagar i augusti (högsäsong), när man har en students ekonomi och inte ens har fyllt 18 år ännu. Men omöjligt verkar det alltså inte bli! :D

~ ~ ~

Föresten var det riktigt komiskt i eftermiddags, när jag och min sötnos (sorry för formuleringen alltså, det är sent och jag vill inte outa dig i onödan) gick mot skolbyggnaden, hållandes varandra i händerna. Vi hade just sett att några tittade konstigt på oss, konstaterat att vi ju ändå aldrig behöver se dem igen, och skrattat år dem, när vi sprang in i en skolkamrat. Dennes ögon mötte våra, munnen log och sade 'hej', blicken for ner mot våra händer, och sedan upp igen. Minen var ungefär som om någon av oss hade glömt ta på sig byxor eller något...

Jag tycker sådant här är skitkul, och det vore i ärlighetens namn väldigt konstigt om inte större delen av skolan redan visste om det. Men tydligen kan man fortfarande förvåna, och roligt är det!

Ronii försöker sig på en comeback

Den senste tiden har väldigt många av mina vänner påpekat att det var länge sedan jag uppdaterade min blogg, och det är jag mycket medveten om.. Jag har tagit en mer eller mindre frivillig paus ifrån allt vad bloggar och bilddagböcker och communities heter i över en månad nu, men nu känner jag att jag ska försöka ta tillbaka (eller vinna tillbaka, återvinna... :P) mitt liv på internet. Regagner ma vie sur l'Internet, så att säga.

Anledningarna till att jag inte riktigt pallat med internet den senaste tiden är många. Ska försöka sammanfatta hela situationen lite snabbt... Nästan allt skolarbete har gjorts i sista minuten, med ångest för att jag borde plugga men inte kan; mitt rum har sett värre ut än det gjort på åratal, vilket bara ger mig mer ångest egentligen. Jag har knappt haft tid att umgås med kompisar; alla prov i skolan har gjort mig något så grymt instabil att jag till och med glömde bort min tid hos kuratorn (folk i cyberrymden som inte träffat mig; jag är inte en person som glömmer bort viktiga möten!). Haft huvudvärk fyra dagar av den senaste skolveckans fem... Osv.

Vad jag försöker säga är att jag inte riktigt har varit mig själv den senaste tiden, och ännu mindre den person jag vill vara. Till er som väntar på svar från mig, i mail eller meddelanden, här på bloggen eller på QX; håll ut! Det kommer förhoppningsvis snart. Jag hatar er inte och jag försöker inte säga upp kontakten med er. Förlåt mig för mitt försvinnande.

Föresten vill jag bara säga, att jag vet inte alls hur allt det här hade gått om jag inte hade haft dig... Tack för att du finns där, lyssnar och utbyter tankar när jag är förvirrad. För att du lindrar paniken, och för att du vill ta upp lite av all den extra plats som finns i min säng, när jag känner mig som mest ensam <3