Läxor och kärlek, stresspanda!

Sitter ensam mitt i natten. Framför datorn med skolboken lagd åt sidan,
sedan man kommit på att det inte funkar att bli klar med den ikväll ändå.

Inrullad i en filt, tjocka sockor på fötterna. Strumpbyxor under jeansen...

.

Känner sig som en förädare, eftersom man lovat att gå och lägga sig

men ändå inte gjort det. Folk påpekar att man inte kan hålla vad man lovar.

Man känner sig dålig. Hemsk.

.

Kollar inkorgen för sjuhundrafemtioelfte gången. Fast det är min

tur att skriva. Jag kan inte ta itu med någonting så viktigt, av rädsla

att förlora det lilla som kanske finns. Inte riskera.

.

Läser senaste mailkonversationen, känner mig varm inuti. Pirret man kände

när man som barn såg någon man gillade. Önskar att jag vågade, att jag fick,

att det var godkänt. Att allt inte vore så svårt.

.

Ser suddigt genom läsglasögonen. Din blogg uppdateras nog inte ikväll.

Skolböckerna ligger bredvid, läxorna hånfullt halvgjorda. Hånfullt hatande

hackar de, halvgjorda och hala ger de mig ett hektiskt helvete.

.

Kramar min stresspanda och gör mig klar för att sova. Slumra, drömma,

faktiskt ta det lugnt. Sova ensam och önska, att så inte vore fallet.

I min alldeles för stora säng.

Reklambanner

För att det på Qruiser ligger en väldigt rolig reklambanner från RFSL... Första gångerna jag såg den höll jag på att trilla av stolen av skratt - av någon outgrundlig anledning.

Men ja, det kanske är någonting att fundera på.. How's your basic knowlegde? Min inställning är att, man kan aldrig veta för mycket (jag började dock tvivla när jag såg Senrys bild till frågan om fisting...)

.

Vad bilden förresten inte passar in alls tillsammans med de övriga färgerna på min blogg...

Himlen och lite till

Idag, på väg tillbaka från busshållsplatsen dit jag följt en vän, tittade jag som så många gånger tidigare upp mot himlen för att återigen påminna mig om hur vacker denna värld ändå kan vara. Bergen låg där precis som vanligt, de blå bergen delade även denna dag med sig av sin skönhet. Det brukar bara vara himlen som ändrar utseende - ibland är det molnigt och ibland klarare än vad man trodde var möjligt. Tror inte heller att det finns en nyans på färgskalan, som jag inte sett himlen ovanför de där bergen vara klädd i.

Idag tycktes himlen vara så mycket närmare jorden än vanligt. Jag tänkte, att det här är en sån där dag, då man nästan kan tro på att vi skulle kunna trilla av vår planet. Det kändes inte alls långt, genom lagren av luft och ut i.. Ja, vadå? Ett svart vakuum, en fluffig låtsasvärld eller Guds himmel? Kanske är det så, att precis där vi tänker oss att "himlen" slutar så sitter Gud, med våra nära och kära som han har hämtat hem till sig. Idag kanske de var litet närmare än vanligt.

Det var inte förrän alldeles nyss, när jag läste i en kusins blogg, som jag reflekterade över att det idag är exakt ett år sedan som min morfar lämnade det här livet. Då han kände sig klar med sin uppgift här och vandrade iväg. Det känns verkligen inte som om det var ett år sedan.

Jag minns att jag skrev en del om det i bloggen; hur vi besökte honom på sjukhuset, om operationer och om att ha levt ett långt liv. Om begravningen och om att förlora en närstående. Tänker på de sista orden min morfar sade till mig, och för första gången på väldigt länge gråter jag faktiskt vid tanken. Kan faktiskt inte komma ihåg att jag gråtit sedan tiden runt begravningen, efter den har jag på någon sätt känt ett lugn över att jag vet att han har det bra där han är nu. Således har saknaden inte riktigt tagit sig ut i form av tårar, förutom den allra första tiden.

Det kanske är som min kusin skrev i sin blogg idag; att det tar minst ett år att verkligen inse att någon är död.

I dare ya!

Jag blev utmanad av Linda någon gång förra året (27/10 efter en närmare koll), och det har sedan dess legat en halvfärdig draft sparad här och jag har helt enkelt inte pallat skriva klart den. Nu när Lilith gjorde den i sin blogg kände jag att okay, jag får väl rycka upp mig och faktiskt göra klart den jag med.
So, here we go...

Regler:

1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta 7 sanningar om dig själv.
3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Sju sanningar om mig:

1. Jag använder en väldigt mjuk tandborste, en för mycket små barn, eftersom jag annars borstar sönder mitt tandkött. Jag har dock aldrig haft hål i tänderna.

2. Jag får ganska ofta ångest över skolan, vilket nästan alltid medför att jag istället inte kan göra någonting. Detta orsakar självklart bara mer panik, och det brukar sluta med att jag somnar ovanpå min säng, med smink och kläder och allt. Helst för att vakna vid elvatiden på kvällen, med huvudvärk och oförmögen att somna om.

3. Jag läser lite ur Bibeln varje dag.

4. Sedan jag var fyra år gammal har jag hunnit ha både vanliga glasögon, kontaktlinser och läsglasögon. Och således gjort ett antal optiker rika.

5. Jag tycker verkligen inte om mina bröst, sålänge de inte är i en bh.

6. Jag tycker om att vara lite hungrig när jag går och lägger mig på kvällen, och har jag ätit direkt innan jag somnar mår jag illa när jag vaknar.

7. Jag har haft tvångstankar sedan jag var liten, vilket innebär att jag bland annat gör lustiga ljud med halsen och tar på väggar och dylikt med händerna. Samt att jag mår dåligt om jag inte gör många vardagssaker i en speciell ordning. När jag var riktigt liten trodde jag att jag skulle kräkas om jag inte gjorde vissa saker, senare trodde jag att jag skulle dö. Nu går det helt enkelt inte att låta bli.

Jag utmanar:

De som känner sig manade, tänker inte försöka tvinga någon. Men de som gör det får gärna meddela mig så att jag kan kolla vad de har skrivit :)

Hälsoprat

Var på återbesök på sjukhuset idag, barn- och ungdomsavdelningen, och träffade min gamla astmaläkare. Gjorde ett nytt test och de gamla vanliga. Blåsa luft i olika apparater och mätare. Få dubbel dos medicin (skakig som ett asplöv - och lite till, samt lättare hjärtklappning) och göra vissa tester igen. Alldeles utmärkt, blåste 119% av vad som var förväntat och medicinen gjorde nästintill ingen verkan. Detta i kombination med att jag knappt behövt använda medicinen sedan förra besöket, vet ni vad det betyder? Jag har inga astmabesvär längre. Underbart alltså.

I och med att jag fyller 18 senare i år tyckte Leif (min läkare) att det var lika bra att vårdcentralen tar över från nu, såvida jag inte får några 'problem på vägen', som han sade. Alltså inga mer besök på barn- och ungdom, såvida jag inte plötsligt får besvär igen (men ingenting tyder på att jag skulle få det! :). Dessutom skrev han en remiss till ögon-, näsa- och halsavdelningen för att jag jämt är förkyld. Jag avböjde nämligen behandling med kortison, nästan likadan medicin som den jag haft tidigare mot astman, vilket han nu frågade om han skulle skriva ut till näsan. Jag pallar inte att bli tröttare än vad jag redan är, och sade att jag skulle uppskatta en riktig undersökning först, för att eventuellt få reda på anledningen till alltihop. Så han gjorde som jag bad honom (:

Jag är glad.
Dessutom har jag fått glasögon igen, om än bara när jag läser.

Att växa upp

"Visste du förresten, att Nederländerna är det

mest multikulturella landet i Europa förutom USA!"

Dessa mycket intelligenta ord kom från min kära kusin Linda. Linda, som är två år äldre än mig och som redan har hunnit med en massa saker i livet. Imorgon åker hon, ty hon ska flytta till Amsterdam för att bo där i ett år. Folk bara lämnar mig, och folk skaffar sig karriärer och vuxenliv och jag är ju bara barnet fortfarande.

Eller barn förresten, jag fick även tillbaka ett brev jag skrev till mig själv som tolvåring. Jag hade ett svagt minne av att jag och Linda satt och skrev brev, förseglade dem och gav till varandra för förvaring. På brevet jag nu åter höll i min hand stod det "LÄMNAS TILL ELLINOR ANNELIE ERIKSSON DEN 1 MARS 2008". Ganska nära ju, ärligt talat vet jag inte vart Lindas brev är (jag har flyttat en gång efter att jag fick det).

I brevet berättade jag om hur livet såg ut med skolan, vänner, kärleken, att min fasad var fejk. Saker jag inte minns att jag tänkte då. Inte heller att förglömma, jag skrev om en väldigt speciell person som jag älskade, tydligen utan att riktigt vara kär i. Har ingen aning om var han finns idag, eller om jag någonsin kommer träffa honom igen. Känner att det kanske inte gör sådär jättemycket, men mitt tolvåriga jag hade varit rent förstörd vid tanken.

Några bilder på brevet kommer läggas upp i min bilddagbok, och en dag kanske jag klarar av att publicera hela brevet här. Känns som om det fortfarande är för personligt, då jag förmodligen lärt mig mer om mig själv genom att läsa det än vad jag annars gjort i år. Men det är nog lite som den inre kampen jag utkämpar om alla mina tankar. De är personliga och speciella, vissa underliga eller rent av konstiga. Alla säger de mycket om mig som person, och att låta andra ta del av dem vore som att publiceras i en kvällstidning driven av Rita Skeeter. Men ibland undrar jag, om inte det bästa vore att bara låta alla läsa allting. Varför inte ge alla släktingar länken till min blogg på en gång? Tillgång till min QX-presentation?

Kanske kunde någon, en endaste person, förstå vad jag menar.

Drama Queen

Har suttit och nördat Bimbo Boys låt Drama Queen väldigt länge nu.
Kan man knarka musik så är det nog det enda rätta uttrycket... <3

Det känns som om jag inte pallar göra någonting.
Det känns som om mina betyg har bestämt sig för att sticka iväg till varmare breddgrader, och jag pallar verkligen inte göra någonting för att försöka förbättra dem.

Fuck. Det här skulle ju inte bli ett sådant där klagomålsinlägg... Så jag ska försöka vända tillbaka det till någonting positivt. Bra saker jag har gjort idag:

+ Skrivit klart mitt CV
+ Lyssnat på Bimbo Boys musik
+ Hittat några ställen jag kan söka sommarjobb på
+ Sovit (för det behövde jag verkligen)
+ Pratat i telefonen med Lilith
+ Ätit middag med hela familjen
+ Skrivit ett meddelande (med versaler, för säkerhets skull) under en av bilderna i min bilddagbok till min klass, som jag hoppas att någon läser. En manöver för att undvika att jag gör någonting riktigt dramatiskt, typ.

..Och nu ska jag sova.
Godnatt

Ingen förstår vad jag bubblar om \o/

Värsta vårkänslorna idag, jue :D

Jag vill engagera mig! Jag vill starta en lokalgrupp inom Ungdom Mot Rasism!

Orkar inte skriva någon sammanhängande text idag, så det blir en massa random kommentarer som, i bästa fall, någon enstaka person förstår.

Dagen har i allmänhet känts rätt skum.. Sprang runt en massa i skolan och var förvirrad, hade missuppfattat tider och skit. Stressade som ett as i onödan. Tydligen är det möte nästa vecka. Blah. Lite pinsamt sådär...
Förresten saknade jag dig asmycket idag. Så nära, men ändå så långt bort...
Sprang staden runt typ, under håltimmen med Adam och under idrotten med Peda. Letade efter en schal (stavas det så? o_O), men hittade inte vad jag är ute efter. Jag vill ha miljömärkta kläder! :D Årets första utomhusglass också. GB.. Mera blah där.

Fick sällskap av Bejk på bussen idag, så uppenbarligen har vi kommit förbi det klassiska stirra på varandra med hotfull blick efter som vi är fiender-stadiet. Det verkar som att AEGD kan komma att bli våra nya ärkefiender. Men så kan man ju titta på Larben; en gång FTA's förskräcklige ledare och numera vår maskot :')
Så passa er, Bejk och Zoxxy. Ni har kanske värre saker än dg-död framför er :P

Btw, här är en länk till Bejk, om AEGD har hittat min blogg. Vilket jag antar att ni har efter tipset; det är ju inte överdrivet svårt.. :P
Kan man inte sina Hanky Codes kan det nämligen gå illa! :O

Förresten har mina föräldrar åkt nu; de är på väg till Barcelona med min fars jobb. Med andra ord är jag hemma ensam med min bror (ikväll även extrabror ^^), och tuffaste utmaningen kommer förmodligen vara att laga mat till honom. Där går inte kikärtor, spenat och quornfärs hem, inte! Dock har mor gjort hasselnötsbiffar som brodren faktiskt verkade gilla. Och så finns det köttbullar och lasagne i frysen, men tro inte att jag tänker peta på det >.<'

Jag är en miljöfara

På http://www.klimatsmartcommunity.net/ finns ett test där man kan kolla vilken inverkan på miljön man har. Man fyller i saker om ens livsstil, som hur ens hus värms upp, hur mycket man reser och hur mycket man handlar. Till exempel. Gjorde egentligen testet för att vi fått i läxa att göra det, men det var intressant och fick mig ännu mera pepp på att försöka göra någonting bra för miljön.

Jag tycker att jag ständigt jobbar för att få mina föräldrar att minska på energiförbrukningen i huset, till exempel springer jag runt och släcker lampor i tomma rum, stänger av apparater som står i stand-by läge och drar ur sladdar till mobiltelefonladdare som inte används för stunden. Detta tills folk bokstavligen blir galna på mig, och ibland känner jag som tonåring att det finns ändå inget jag kan göra.

Jag vet mycket väl att det kan jag, bland annat genom att själv bara köpa ekologiska kläder och saker som inte har fraktats så långt. För mina föräldrar låter mig ju välja vilka jeans jag ska ha, sedan att jag automatiskt ska välja de miljövänligare spelar nog ingen roll för dem. Har även funderat en längre tid på att ha en mindre strejk, i form av att vägra ha några lampor tända i mitt rum om jag inte får dem utbytta mot lågenergilampor... Får fundera på det där, och blir jag tillräckligt radikal kanske jag börjar släcka alla lampor i huset som inte är av den miljövänligare sorten...

Testet fick mig att tänka efter ännu mer, och som sagt känner jag mig mer peppad än någonsin att göra en förändring. Gör testet du med, och få inspiration!

3 mars

Jag är kär -
bara så att ni vet :')

Jonas Gardell <3

Igrår var jag och min far på konserthuset i Örebro och såg Jonas Gardell uppträda. Tillfällig gäst i ditt liv <3 Are wa ai desu! :)

Först föreställningen, som var underbar men inte fullt så rolig som jag hade förväntat mig. Dock hade jag rent orättvisa förhoppningar, eftersom han har gjort så många bra saker förut. (När jag tittar på Livet kan jag säga skämten precis innan han gör det) och den här föreställningen var också lätt värd :')

Jag grät ganska mycket under första halvan av showen, dels för att det var så hysteriskt roligt att jag höll på att trilla ur stolen, men också för att en del av de saker han pratade om var sorgliga. Som när han pratade om sin mamma.. Föreställningen föll lite efter drygt en timme, och man saknade den hysteriska humorn han har levererat tidigare. Dock sjöng han Nästan vackra och Aldrig ska jag sluta älska dig i slutet, och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen för att det var så fint. Faktum var att redan när han först började prata om bettskenor visste jag att han skulle sjunga den och började pipa lite smått för mig själv (mycket möjligt att det lät ungefär som när svenskläraren sade att vi skulle börja arbeta om Shakespeare)...

Det var en hel del referenser till hans tidigare verk, men dessvärre spelade han lite väl mycket på publiken. Första gången jag hörde honom säga Men Gud vad ni inte fattade det där (Livet?) skrattade jag så att jag grät men igår sade han det väldigt ofta. Så när kanske en fjärdedel av publiken hade skrattat åt ett skämt som de kände igen från tidigare, försökte han locka fram skratt som spelade på att man inte hade förstått. Höll inte riktigt i längden...

Dock älskade jag när han pratade om dockteater-dockorna. Han skulle ha en duva som symboliserade att Gud sände sin ende son till jorden (Joh 3:16), men han hittade ingen så han hade tagit en anka istället. Publiken skrattade. Sedan sade han, att det passade ju faktiskt ganska bra, eftersom den skulle symbolisera den heliga anden. Publiken smådog och jag höll återigen på att landa på golvet...

Efter föreställningen (som btw filmades till DVD-utgåvan av showen) gick vi till East West för att äta sushi. Dock fanns det inga lediga bord där, så vi gick till sushibaren nedanför Krämaren istället. Pappa blev smådeppig eftersom han där inte kunde få en öl till maten (nu har vi ju faktiskt åkt buss och allting) så kvällen avslutades på O'Learys där vi hann se lite av melodifestivalen på en av deras vanligen sportfyllda TV-skärmar. Enda kommentaren jag har på det är att Linda Bengtzing såg riktigt bra ut och att jag vill ha Sibels klänning (möjligen för att göra några små ändringar på den).

Ett viktigt mail

Fick äntligen iväg det där mailet...
Det krävdes flera timmar,
oändliga redigeringar,
många pauser och en kanna tårar.

Det kunde inte bli bra nog. Jag är inte helt nöjd egentligen, för ingen text i världen kunde göra den innebörden rättvisa. Göra dig rättvisa. Men det var tvunget att bli sagt.

Men nu känns det i alla fall lite
som om innebörden av vad jag velat säga
kunde förstås trots röran.