Varför jag är så bortskämd

För kanske ett och ett halvt - två år sedan var det en av mina närmsta väninnor som frågade mig "Hur kan du ha blivit så bortskämd?!" när jag klagade på att det bara fanns mellanmjölk i skolan just den dagen. Jag tog väl det inte jätteseriöst, men jag har såklart tänkt på det uttalandet en del, när frågor kring rättvisa, fickpengar och bortskämdhet har dykt upp. Men så idag tror jag att jag fick svaret på frågan, och det helt utan att jag ens sökt efter svaret.

Ungefär den här konversationen utspelades mellan mig (E) och min far (F) över telefon:
E: Jag har hittat ett par klänningar, som förslag till balen. Kan du inte komma och titta på dem imorgon eftermiddag?
F: Jo, det kanske jag kan.. Men då ses vi där vid halv fem!

(Ett par timmar går, vi kommer hem från varsina håll)

E (appropå ingenting särskilt): Jag vet inte om jag vill ha den långa klänningen i alla fall, men den kortare funderar jag fortfarande på. Men du skulle följa med mig och titta på den imorgon eftermiddag, eller hur?
F: Nej, jag kan ju inte det. Jag kom på att jag har ett möte, och det håller på hela eftermiddagen (tills butikerna stängt).
E: Åh, okay..
F: Men jag få ju se till att du får pengar så att du kan köpa den där klänningen om du vill ha den, jag kan ju kanske skicka med dig dem?
E: Mmm..
F: Här (ger ett par hundra för mycket).
E: Tack.. Förresten frågade jag mamma, och hon sade att ni inte haft tid/tillfälle/glömt att beställa en studentskylt, (men vi har ju fotot klart,) så ska jag beställa en själv innan det blir för sent?
F: Jaa, just det, den ja! Ja, det vore jättebra om du kunde göra det!
E: Pengarna jag fick räcker nog till det med.

(~ en kvart - tjugo minuter går)

F (tittar in i mitt rum): Förresten, jag kanske ska skicka med dig extrapengar, utifall att du bestämmer dig för den långa klänningen ändå (som var dyrare)?
E: Nej tack, jag har nog kommit fram till att jag inte vill ha den ändå.

Nu bör även tilläggas att vi inte har inte har mer pengar än de flesta andra eller så.

Bara för att historien ska berättas ända till slutet kan jag förtälja, att min far senare hörde att jag var ledsen ("är det din bror och du som har bråkat igen?"), vilket resulterade i att jag förklarade att det var viktigare att han kom och tittade på klänningen än att han bara skickade pengar, och att det inte var så vanligt att man fick beställa sin egen studentskylt för att föräldrarna missat det. Så han omorganiserade, och nu ska han både titta på klänning och beställa studentskylt och ha möte imorgon eftermiddag, plus jobbet. Väldigt snällt, men jag tycker lite synd om honom, eftersom han egentligen inte riktigt har tid. Jag fick även veta, att han faktiskt har fått ledigt på min studentdag, någonting som varit osäkert tidigare. Så då vet jag att det faktiskt kommer att finnas folk som kan hålla i skylten också... <3

TV på söndag!!!

Filip och Fredrik kommer att börja sända sin nya serie på söndag, någonting om kanske är svårt att missa med den medieuppståndelse kring det. Har väl tänkt att jag kanske ska titta på något avsnitt såär, men inte varit jätteintresserad. Förrän nu.

Gäster i första programmet kommer vara Marilyn Manson och Jonas Gardell.

Det. Kan. Inte. Bli. Bättre. <3

Glad Påsk

Låter hjärnan vila, men fortsätter skriva. Ett par knapptryck senare, och sedan står det där. Borde jag verkligen skicka det? Får jag skriva till en gaykille att jag tycker att han är söt? Nu blev det så i alla fall...


Glad Påsk, förresten <3