Allting.

Begravnignen på torsdag, alltså..
Det är ganska hemskt att se mor min tänka på det hela. Fast hon har hanterat det bra tycker jag, och nu springer hon omkring och letar kläder och planerar maten som ska serveras.

Själv känner jag att det här är ganska orättvist. Detta blir den tredje begravningen jag går på, men jag har inte varit på ett enda bröllop. Förutom mitt eget dop minns jag inte att jag har varit på något heller, förutom då jag hjälpte till i kyrkan när jag konfirmerade mig. Men de personerna kände jag ju inte, så.

---

Bakar kakor till klanmötet på lördag. Chokladbanankakor ^^

---

Ännu ett par musik-ryck de senaste dagarna också. Lyssnar nu på all musik med Marilyn Manson jag har, och jag lyssnade på Kiss igår (och i förrgår kanske, minns inte riktigt).

I skolan.

Sitter i skolan, har haft håltimme och min historielektion börjar om.. 12 minuter. Skrivit lite på sammanfattningarna om imperialism och WW1, men det är så trååkigt. Jag har lust att ända i historien, så att det blev lite mer intressant. Eller åtminstone skippa att göra sammanfattningarna, och få atvända de två sidorna till mitt Japanarbete istället. Fick avsluta min diskussion lite tvärt och jag tror att jag skulle kunna ha kommit fam till mycket mer om jag hade haft mer plats.
3 A4-papper är en ganska dålig maxgräns.. Men ändå, jag ska inte klaga, den är klar i tid och den är åtminstone inte dålig. Frågorna är också klara, men det är inte så seriösa svar till dem. En del är "uppsatslånga" och en del syftar med nöd och näppe på rätt sak. De är hur som helst inskickade nu, och jag hoppas att Karin ms Mühr inte blir alltför besviken på oss :P

Mistralspaj >.<

Vi fick mistralspaj till kvällsmat idag. Jag måste påstå att det är en utmaning att äta det när man inte tycker om syltlök... En utmaning så svår, att hälvägs in i min pajbit gav jag upp och åt sallad och en apelsin istället. För är det någonting som jag verkligen inte, under några som helst omständigheter, kan äta så är det syltlök. Mår illa av bara tanken på det >.<

Jag fick dessutom ett ryck att jag ville lyssna på Alice Cooper. Då finns alternativen: gamla hederliga LP-skivor och YouTube. Då jag verkligen måste skriva på en uppsats på datorn ikväll och LP-skivorna bara kan spelas i källaren blev det YouTube. Så nu lyssnar jag på bland annat House of fire, Man behind the mask, Poison, Schools out och andra klassiker. Ljudkvaliteten är dock inte alltför bra... >_>
Men ändå. Nostalgi.

Sant påstående: Jag ryser när jag hör Poison, så bra är den.

Framgång i historien =P

Idag kom jag äntligen igång med den största historie-uppgiften, som ska handla om "The Japanese Exception". Insåg att det finns så sjukt mycket att skriva i ämnet, och det är dessutom så intressant att det förmodligen blir svårt att sålla bort någonting. Det ska nämligen vara ungefär en och en halv sida fakta och sedan ungefär en sida egna tankar och åsikter. Som sagt, det är sjukt lite med tanke på hur stort arbetsområdet är. Tur att Karin har begränsat det till 1700 och 1800 talet, but still. Då missar man ju hela varför Japan slöts sig för omvärlden, och vad är då poängen? Well well, har skrivit över två sidor med punkter och stödmeningar som jag ska använda i uppsatsen. Om jag skriver ungefär.. en halv rad om varje punkt bör jag klara det :P .

Ronii

Historia

På tisdag ska fyra historieuppgifter lämnas in, och jag är defenitivt inte klar med dem. Är helt klar med kladden till.. en av dem. Två av de andra är ungefär halvklara. Förvisso har vi haft fyra veckor på oss att arbeta med dessa, och det suger att jag inte har arbetat tillräckligt med det. Det suger också att jag är så dålig på att planera min tid, och att jag hela tiden brister i koncentration. Som nu till exempel, sitter jag och klagar över hur lite tid jag har på mig istället för att faktiskt arbeta. Bläh -.-

Ronii

Le parkour

Var ute och parkourade idag med Lars, Larben, Jan och Jocke. Vi var ute i ungefär 2½ timme! Och oj vad roligt jag hade :] Jag var iofs lite mesig och blyg och allmänt nervös som alltid, men jag hade verkligen trevligt även om jag kanske inte visade det så bra. Tog en del bilder också, egentligen för att ha med i ett litet skolarbete inom Idrott och hälsa (ja, jag är pretantiös), men också för att det är roligt att få parkour-bilder in action.

Kramar Ronii

^ Från vänster: Jan,
Larben, Lars och Jocke.

Larben in action ->

Som vanligt sprang Lars
runt och hoppade som en
galning. Här en "monkey"
över en parkbänk.

Jan övar precision.

->

Lars in action.

Och vet ni vad?
Jag lyckades göra en nästan likadan.
Någonting liknande blev det iaf :]

Dödsångest?

Fick lättare panik på bussen hem igår. För en stund blev jag övertygad om att morfar hade dött samma dag, och att mor och far åkt till sjukhuset för att hälsa på precis innan han dog. Min sjuka hjärna sade mig också att på vägen hem hade mor och far dött i en bilolycka. Sånt som man kanske inte får för sig varje dag, liksom. Vanligtvis kommer dessa 'attacker' under natten, och jag vet oftast inte ens som jag sover eller är vaken. Bara att ag brukar 'vakna' och inse att jag skakar och gråter osv. Men nu satt jag alltså på bussen. Började gråta men lyckligtvis lyckades jag ta mig samman och tänka realistisk ganska så snart (någonting som jag inte brukar lyckas med annars när det händer).

När jag kom hem var mor och far hemma och vid det laget var jag lugn igen. Dock fick jag veta att morfar faktiskt hade dött under dagen. Det hade gått lugnt till och Peggy, en av mina mostrar, hade suttit och hållit honom i handen. Jag vet inte riktigt om det har sjunkit in hos mig ännu, bara att det är jobbigt att se mor ledsen. Fast hon har sagt det, att hon väntat ganska länge på att detta ska hända. Han har förvånat all personal på sjukhuset flera gånger om med hur mycket han klarar, och de har också sagt att egentligen överlever man inte en sån här sak, inte ens om man är ung och frisk. Morfar var 89 år gammal.
En tanke som slog mig var, "har någon pratat med mormor?" Mor sa att en av hennes bröder, Micke, hade varit hemma när telefonen ringde och att han hade berättat för mormor. Det hade varit det svåraste han någonsin gjort, att gå in till mormor och berätta att morfar hade dött. Jag förstår honom verkligen, mormor och morfar har varit gifta väldigt länge. I sommar skulle det ha varit 60 år.

Jag minns det sista han sade till mig, första gången vi hälsade på honom på sjukhuset. Då var han vaken en del av tiden, och vi kunde prata med honom och hålla honom i handen. Det tyckte han var trevligt. När vi skulle gå sade jag "Hejdå, morfar!". Han vände sig om i sängen för att somna (Micke hade berättat för honom att det var kväll nu och att han skulle sova för natten) och mumlade "Vi ses i morgon." Det gjorde vi inte, men jag tror det var två dagar efteråt som jag och mor åkte till sjukhuset för att han skulle opereras.

Ronii

Industrial Piercing.

Woooaah!

Idag har jag faktiskt gjort det:

/ Ronii

BejCon! <3

BejCon till ära är hela detta inlägg skrivet i rosa <3

På fredagen, efter akupunkturen, satte vi (jag, Higu och Amira) oss på tåget ner mot Vänersborg. Akupunktören hade sagt att det var bra om jag väntade i en och en halv timme innan jag åt, och naturligtvis blev jag ashungrig direkt. Efter att vi bytt tåg i Hallsberg kunde jag emellertid hugga in på vår urläckra matsäck. (Okay, det var jasminris och wokade grönsaker, som dessutom hade läckt ut i påsen, men ändå.) När vi anlände till Vänersborg väntade en evighetslång vandring till skolan, där konventet väntade med öppna dörrar. Väl där träffade vi våra kära vänner Poemy, Natalie och Sneaky som hade åkt i förväg. Sedan försvinner helgen i ett virr-varr av maids, anime, te, pokémon, Magic the Gathering (jag kom tvåa i deras turnering!), cosplayare, nudlar, dansmattor, karaoke och TV-spel, typ. Vem påstår att jag inte gör något vettigt på mina helger? :P


Jag kommer dock tydligt i håg när vi hjälpte Bowser med hans cosplay. Han skulle föreställa ungen i the Grudge och vi erbjöd oss att hjälpa till med att täcka honom med vit foundation.
Det var en upplevelse, och vi fick tillfälle att visa att vi faktiskt inte är så himla pryda alltid ^_~ . Men ja, vi insåg att det såg lite speciellt ut när fyra tjejer kröp på golvet nedanför en halvnaken kille och smörjde in honom med vit kräm. You gotta love it :P

Bild lånad av Poemy-chan

Jag minns också att jag lyckades med konststycket att somna under live-spelningen. Ett band (som jag inte kommer ihåg vad de heter) spelade i cafeterian där vi hade våra sovsäckar. Higu berättade i efterhand att han hade gått i väg till andra sidan av skolan, till tv-spelsrummet, för att han inte stod ut med den höga volymen bandet orsakade. Det hindrade dock inte mig; bristfällig sömn, dansmattedansande, energifattig kost (nudlar och te) i två dagar hade sitt att säga och jag däckade utan några som helst problem. Sleepy Panda, det är jag! :D