Ronii erkänner att hon inte förstår (:O)

Nyligen var det en person i min närhet som kom ut inför mig - som homofob! Såklart att jag blir upprörd på dennes åsikter och brist på argument, men jag insåg att jag inte kunde bli arg på henom. Lustig situation egentligen; jag kunde verkligen inte känna ilska, avsky, eller någon liknande känsla. Snarare en djup oförståelse. -Varför?

Den här personen vet om att jag är gay, och att jag har flickvän; och jag träffar den här personen regelbundet. Det som ändå gjorde mig lite, lite glad var att hen kunde stå rakryggad framför mig och prata om det. Förklara det eller svara på mina frågor gick naturligtvis inte -"Det bara är så, och det finns ingenting att göra åt det"

Där ser man. Jag har alltid trott att homofobi beror på okunskap, rädsla och oförståelse; och att det 'går över' efter en tid om man till exempel får veta att någon man känner väl är homosexuell. Men nu verkar det som om den här personen anser att det inte går att ändra på. Jag har fortfarande mina frågetecken, men jag kan ju ha haft fel hela tiden?

Vad glad jag är åtminstone, att det finns en sjukdom som jag vet att jag inte lider av. Att jag dessutom lyckats undvika en som är 'obotlig' känns ju också det jättebra.