Ge mig en svamp, ett par stjärnor eller en ekorrsvans?

Jag förstår inte hur man så uppenbart kan se, och även klaga på, hur mycket mitt humör och mina rutiner brister, men ändå inte förstå att någonting är allvarligt fel. "Varför sover du inte på nätterna istället?" är nog den vanligaste frågan mina föräldrar ställer nuförtiden. Frågan kommer av, att jag har seriösa problem med att ta mig upp ur sängen i tid på morgonen (ja, även om vi har sovmorgon).

Vad svarar man på det? Jag kommer hem från skolan, äter någonting (inne på mitt rum), och börjar vanligtvis titta på någon serie för att få tiden att gå. För att distrahera mig själv, och för att inte få ångest över allt jag borde göra. Det vanligaste 'tipset' jag får för att undvika att göra någonting dumt när man har ångest är att sysselsätta sig. Därav händer det att jag dyker upp med målade naglar (i olika mönster och/eller med nagelstenar och grejer), med nyfärgat hår eller med ett klädersplagg som jag på infall sytt eller förändrat; detta även när jag mås kasst. Men desto oftare blir det snarare en form av apati (min kurator säger att eftersom jag är deprimerad, kan jag inte dessutom lida av ångest o.O?), och ofta kan jag titta på klockan vid halv ett på natten och helt ärligt bli förvånad. Ännu en gång vid kvart i tre, och jag blir lika förvånad ännu en gång. Vad heter det, när man inte har någon som helst koll på verkligheten?

Live-citat från min mor (ja, hon kom faktiskt in här just i skrivande stund):
"Så du är fortfarande vaken?" [...] Hur mår du? 'Sådär'? Är det trötthet, eller ännu en förkylning? Bara allmänt? Ja, klockan blev ju rätt mycket inatt, så du fick ju inte så många timmars sömn..."

Ibland, men inte alltid, är 'orsaken' i själva verket ett symptom, som att man spyr om man har blivit matförgiftad, ungefär. Vad jag menar är, att alla mina problem kanske inte ligger i att jag sover dåligt (någonting som både mor och far verkar (vilja) tro), och att jag förmodligen inte blir frisk bara för att jag lyckas sova på kvällarna och kliva upp på mornarna. På samma sätt blir man inte frisk från en matförgiftning om man tar medicin som stoppar kräkningarna, men det blir sjutton så mycket mer bekvämt för alla i ens omgivning.

Inser dessutom att vi i min familj har allvarliga kommunikationsproblem, då jag inte ens kan förmå mig att öppna munnen när någon familjemedlem frågar någonting som är det minsta personligt. Nästan alla jag har träffat IRL (under en lite längre stund) utanför hemmet de senaste veckorna vet att skolläkaren bekräftade mina misstankar om en viss sjukdom. Att jag missar lektioner för att jag regelbundet går till en kurator, samt att jag står i två olika köer till (olika avdelningar på) BUP. Att jag har bytt ämne på mitt projektarbete, samt att jag har gjort en hudbehandling för att få bort ett par av de gamla brännmärkena (det ska bli fint innan jag tatuerar mig!)

Men när någon här hemifrån frågar, blir min mun till ett tunnt streck. Tungan gömmer sig förskräckt så långt ner mellan underkäkens tänder den kan, och med hjälp av utandningsluft formas i halsen ett "Mmmm..."

Tror även att min oförmåga att prata med mina föräldrar är en av orsakerna till att jag låter alla andra veta så mycket om mig själv; det är min enda möjlighet att ventliera. Som ett barn i en godisaffär, efter år av godisförbud. Som en nyutkommen på Pride.

- - -

För en stund sedan gjorde jag i alla fall det modigaste som jag kommer lyckas åstakomma ikäll, och det mycket tack vare att jag inte behövde röra mig ur fläcken för att göra det. Men trots att jag sitter säkert i mitt rum, och gömd bakom en dataskärm, så kändes det för en stund som en omöjlighet.

"Vad är nu detta storslagna hon har gjort?", tänker ni nu. Ska sanningen fram, så är det enda jag gjorde att skriva ett "*Kram*" i en kommentar till BimboBoy. För att jag trodde att han behövde en. För att jag kanske behövde få ge bort en.

Men det höll ändå på att inte bli av, för i denna spelomgång av verkligheten klarar jag inte längre av nivån 'Easy'. Jag ändrar inställningarna till 'Beginner', och hoppas kunna ta mig igenom det värsta med quicksave/quickload, och möjligen med vägledning av någon erfaren spelare, tills jag kommer ihåg hur man hoppar, slår, och plockar upp saker igen. (Hur man tar sig igenom plattformen utan att trilla över kanten.)

Och så undrar folk hur länge det dröjer innan jag ska delta i turneringar där nivån heter 'Advanced'...