.bmp)
"Hur mår du?"
Är en fråga jag har slutat ta på allvar för länge sedan. Hade en period i högstadiet, då jag alltid svarade sanningen när någon frågade mig hur jag mådde, men det slutade jag med rätt snabbt. Folk blev så chockade, över att jag inte bara lät det vara en artighetsfras; eftersom de egentligen inte ville veta hur jag mådde.
"Mår du bra?"
Är inte ens ens fråga jag får längre, för folk vet om att jag inte mår bra. Ser det på mig. Ibland kan man dölja att man mår bra genom att sminka sig och klä sig extra fint, fixa håret och le. Men nu handlar det alltså om att jag knappt tar mig upp ur sängen i tid för att klä på mig, bortsta tänderna och springa till bussen på morgonen. Även de dagar jag har sovmorgon, och bussen går kvart över åtta.
Så att sminka sig är det inte tal om, just nu ligger mina gränser vid att jag åtmistone alltid är ren och har rena kläder. Så jag ser skabbigare ut än vad jag är - vilka mål va?
Det ligger nog någonting i att min far häromveckan jämförde mina sömnrutiner med en drogmissbrukares. Han undrade inte varför det var så, bara varför jag 'inte sov' på nätterna och var så trött på dagarna...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är då man ger ett lite halvdant svar, tillräckligt för att det ska vara artigt, men ändå så att folk med hjärnceller fattar att det inte alls är bra. Om människan är nåt att ha, eller om den orkar ta reda på vad som är fel så gör den det, annars kan den forsätta låtsas om som att livet är bra.
Du betyder väldigt mycket för mig, även om jag är rent ut sagt urkass på att visa det nuförtiden <3
Skicka en kommentar