Läxor och kärlek, stresspanda!

Sitter ensam mitt i natten. Framför datorn med skolboken lagd åt sidan,
sedan man kommit på att det inte funkar att bli klar med den ikväll ändå.

Inrullad i en filt, tjocka sockor på fötterna. Strumpbyxor under jeansen...

.

Känner sig som en förädare, eftersom man lovat att gå och lägga sig

men ändå inte gjort det. Folk påpekar att man inte kan hålla vad man lovar.

Man känner sig dålig. Hemsk.

.

Kollar inkorgen för sjuhundrafemtioelfte gången. Fast det är min

tur att skriva. Jag kan inte ta itu med någonting så viktigt, av rädsla

att förlora det lilla som kanske finns. Inte riskera.

.

Läser senaste mailkonversationen, känner mig varm inuti. Pirret man kände

när man som barn såg någon man gillade. Önskar att jag vågade, att jag fick,

att det var godkänt. Att allt inte vore så svårt.

.

Ser suddigt genom läsglasögonen. Din blogg uppdateras nog inte ikväll.

Skolböckerna ligger bredvid, läxorna hånfullt halvgjorda. Hånfullt hatande

hackar de, halvgjorda och hala ger de mig ett hektiskt helvete.

.

Kramar min stresspanda och gör mig klar för att sova. Slumra, drömma,

faktiskt ta det lugnt. Sova ensam och önska, att så inte vore fallet.

I min alldeles för stora säng.