.bmp)
Det känns som om det händer hela tiden. Alltför ofta, och varje gång är det en människa som blir sårad. Hitills alltid någon som jag bryr mig väldigt mycket om. Varför är det så?
Jag antar att jag är en ganska fysisk person som kramar och klänger på mina vänner. Detta är någonting jag inte kan ändra på, eftersom det bara är sådan jag är. Men kan det rent av vara så, att jag utan att veta om det sänder signaler till folk, som kan misstolkas? Det verkar ju onekligen vara fallet.
När jag nu äntligen har kommit fram till någonting om mig själv, så borde jag nog inte hålla tyst om det. Jag tänkte liksom, att det känns som om hela världen vet om att jag gillar tjejer. Så varför skulle det vara panik med att berätta att jag inte är intresserad av killar, när jag väl (tre år senare) kommit på det? Nu vet jag varför.
Så folks, jag är homosexuell.
Gay, lesbisk, flata, kalla det vad ni vill.
Men nu vet ni, och feel free att berätta det för folk, om de undrar.
Helst innan någon mer person blir sårad...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner igen mig bitvis i det du skriver. Jag misstolkas ofta på sättet jag bemöter människor,det är väl nästan så att ger man nån lillfingret tar de hela handen, de får på ett sätt skylla sig själva. Brukar trösta mig med att det är deras sätt att se på saken som gör att de blir sårade.
jag citerar det här inlägget i min blogg.. säg till om du vill att jag ska ta bort det! kram
Skicka en kommentar