.bmp)
Varning, i detta inlägg klagar jag nästan bara...
.
Den här dagen verkar bara bli värre och värre, och inte blir det bättre av att jag den senaste veckan har varit som en känslomässig berg-och-dalbana. Nervösa fnitterattacker varvat med stunder då jag bara vill lägga mig ner och sova.
Dagen började ovanligt bra, allting gick väldigt snabbt imorse och jag hade massor av tid att koka gröt och läsa tidningen, och allt annat som jag vill hinna göra på mornarna. Får skjuts av pappa eftersom jag på tisdagsmornar har min första lektion på en annan skola. IV-val for the win.. Hursomhelst. Väl på skolan är det ännu bara jag och en random kille där, vi pratar lite och jag är värsta opepp eftersom det är tisdag. Emellertid dyker mina kompisar och resten av gruppen snart upp och det i samband med vetskapen att vi ska få tillbaka våra prov från förra veckan får mig att rycka upp mig. Lo and behold, på mitt japanskprov fick jag alla rätt! Jag och mina vänner var glada pandor, sedan kom läraren med uppgifterna inför nästa vecka... Då var det mer panik igen och jag började bli väldigt trött, dock fortfarande glad och fnittrig.
Tillbaka på min egen skola var det 80 minuter franska som gällde, och jag tror att det var det som drog musten ur mig totalt. Innan franskan frös jag, under lektionen tyckte jag att det var varmt, sedan åt jag lunch och frös som ett as verkligen. Hade nu 90 minuters håltimma och jag, Michelle och Adam låg utslagna i fönstret/på bäknarna i vår korridor. Jag somnade tillochmed, när jag vaknade fick jag en Alvedon av Emma och kände mig allmänt som om jag hade sprungit in i en vägg. Även om matten blev ganska rolig i Lindas sällskap så var den, Engelskan och Svenskan väldigt sega eftersom jag hela tiden ändrade uppfattning om huruvida jag frös eller inte.
Sov lite på bussen och nu är jag hemma igen, har ätit och tagit ytterligare en Alvedon. Det känns som om jag är i stort behov av sömn, men jag ska försöka hålla mig vaken tills det faktiskt är dags att sova. Till råga på allt var bland det första jag fick reda på när jag klev innanför dörren att min lillebror även han börjar känna sig sjuk. På det här viset är hösten sämst, vackra löv eller inte.
Dagen började ovanligt bra, allting gick väldigt snabbt imorse och jag hade massor av tid att koka gröt och läsa tidningen, och allt annat som jag vill hinna göra på mornarna. Får skjuts av pappa eftersom jag på tisdagsmornar har min första lektion på en annan skola. IV-val for the win.. Hursomhelst. Väl på skolan är det ännu bara jag och en random kille där, vi pratar lite och jag är värsta opepp eftersom det är tisdag. Emellertid dyker mina kompisar och resten av gruppen snart upp och det i samband med vetskapen att vi ska få tillbaka våra prov från förra veckan får mig att rycka upp mig. Lo and behold, på mitt japanskprov fick jag alla rätt! Jag och mina vänner var glada pandor, sedan kom läraren med uppgifterna inför nästa vecka... Då var det mer panik igen och jag började bli väldigt trött, dock fortfarande glad och fnittrig.
Tillbaka på min egen skola var det 80 minuter franska som gällde, och jag tror att det var det som drog musten ur mig totalt. Innan franskan frös jag, under lektionen tyckte jag att det var varmt, sedan åt jag lunch och frös som ett as verkligen. Hade nu 90 minuters håltimma och jag, Michelle och Adam låg utslagna i fönstret/på bäknarna i vår korridor. Jag somnade tillochmed, när jag vaknade fick jag en Alvedon av Emma och kände mig allmänt som om jag hade sprungit in i en vägg. Även om matten blev ganska rolig i Lindas sällskap så var den, Engelskan och Svenskan väldigt sega eftersom jag hela tiden ändrade uppfattning om huruvida jag frös eller inte.
Sov lite på bussen och nu är jag hemma igen, har ätit och tagit ytterligare en Alvedon. Det känns som om jag är i stort behov av sömn, men jag ska försöka hålla mig vaken tills det faktiskt är dags att sova. Till råga på allt var bland det första jag fick reda på när jag klev innanför dörren att min lillebror även han börjar känna sig sjuk. På det här viset är hösten sämst, vackra löv eller inte.
Ser dock fram emot kvällens avsnitt av Desperate Housewives, och innan dess ska jag försöka plugga lite fransk grammatik. Woho.
En liten glad sak idag i alla fall;
L säger "Du vet.. vad vi pratade om då. Du tog väl inte illa upp eller så?"
Nej, det gjorde jag verkligen inte. Det var lite förvånande, men om jag ska vara ärlig var det nog lite vad jag önskade att du skulle svara. Egentligen har jag själv tänkt ta upp ämnet med dig såhär med dig i efterhand men inte riktigt vågat.
Gud, det känns som om det var så länge sedan. Jag som trodde att du hade, typ, glömt bort det....
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar