.bmp)
...För då var projektarbetet klart!
Jag och Michelle har, enligt min mening, haft ett toppenbra samarbete. Bättre än vad jag jobbar med många andra, men just nu har jag ändå en känsla av att aldrig vilja grupparbeta igen.
Å andra sidan känner jag inte för att typ någonsin skriva några fler stora uppsatser heller, och det lär det ju bli ganska snart ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad skönt att ni är klara! :) Det är verkligen en stor sten som ramlar ned från axlarna när man blir klar med projektarbetet.
Visst känns det som man kan andas igen? I alla fall den lilla stunden innan man kommer ihåg all annan skit. ;P
Skicka en kommentar