Post scriptum

Jag skrev ett blogginlägg, fast för hand som skulle skrivas in senare, förra måndagen på latinlektionen. Satt ensam i ett rum och fick i övrigt ingenting alls gjort.

081124
Vaknar med den välkända känslan av att någonting i magtrakten håller på att äta mig innifrån. Gnag, gnag, tugg, tugg. Ångest.

Ligger och snoozar och hoppas på att det ska kännas tillräckligt bra för att jag ska kunna lura mig själv att åka till skolan. Gnag, gnag, tugg, tugg... Till slut hör jag att pappa är vaken, så jag klär på mig lite halvt och går till köket för att äta något. Gnag, gnag, tugg, tugg...

Ganska snart bryter ett familjekrig (jämför med världskrig; alla kanske inte är inblandade, men påverkas av det ändå...) ut, vilket inte förbättrar ångesten ett dugg. Klarar inte av när människor bråkar, så jag sitter där och försöker få i mig frukosten; samtidigt som jag är tvungen att undvika impulserna att vilja spy. Gnag, gnag, tugg, tugg...