.bmp)
Jag har ett problem, som det känns som om jag inte kan lösa. Det finns en individ i min omgivning, som har betytt väldigt mycket för mig. För mycket, ibland.
Det känns mer och mer som om denne försöker trycka ner mig, med hela sin uppenbarelse; men om det är medvetet kan jag inte säga helt säkert. Börjar bara bli så förskräckligt trött, och om jag vore helt känslokall skulle jag förmodligen bara släppa taget.
Men kan jag verkligen säga upp kontakten? Kom ihåg att jag har älskat henom.
Och snälla, ta inte illa upp. Det finns ingenting som säger att det är just du, och skulle jag verkligen ha skrivit det här, om jag trodde att personen i fråga följer min blogg?
/Ronii
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
*tar inte åt sig*
Det jag har tänkt på dock är att jag beter mig precis som du beskriver ibland. Inte bara mot dig, men mot folk rent allmänt. Blir typ att man försöker dra de vanliga retskämten, och istället går det för långt och jag hinner inte tänka att personen kanske tar illa upp av det, förrens efteråt.
Tror det blir så för att man är så trött och grinig i skolan hela dagarna. Samma sak när man går någonstans och man ser någon man känner och knappt orkar le mot dem.
Fast jag tycker nog nästan att du ska ta upp det med henne/honom. För även om personen ifråga inte gör det medvetet så tar ju du illa upp av det. Och ifall personen gör det omedvetet så kanske den inte menar något alls med det, och då skulle jag nog nästan personligen bli gladare av att någon säger åt mig att jag är otrevlig än att den slutar umgås med mig helt.
Skicka en kommentar