Appropå alkohol

Nu i eftermiddags genomlevde jag en av de värsta bussresor jag minns, i alla fall om man räknar på att den var kortare än en timme. För det första tycker jag inte om att resa med mycket packning på bussar, det spelar ingen roll om det är slalomskidor, en resväska eller skolböcker man släpar, det är hemskt i vilket fall. Naturligtvis hade jag både min ryggsäck med skolgrejer, kylsväskan med gymnastikkläder och en ICA-påse full med mat med mig.

.

På bussen tyckte jag mig känna lukten av alkohol. Inte den doft som kommer från söta eller syrliga vätskor vilka man dricker i trevligt sällskap. Nej, utan alkoholens riktiga lukt. Den stank, som kommer från redan konsumerad alkohol, den som satt sig i personers hår, kläder och andedräkt.

.

Mycket riktigt, längre bak i bussen hör jag en man, som på grund av detta gift, inte verkade vara vid sina sinnens fulla bruk. Den krypande känslan längs ryggraden, äckelkänslan som kommer över en, gör sig påminda. Lyckligtvis hör jag en lugn damröst som talar till honom, vilket också gör mig någorlunda övertygad om att han inte kommer antasta mig.

.

Efter en stund kommer damen fram och säger till busschaffören att hon ska kliva av nu, och att mannen ska kliva av vid nästa hållplats. Hon försvinner av bussen, och någon kilometer senare raglar även mannen av. Bilden av hans grådaskiga uppsyn och lukten av alkohol satt kvar länge i huvudet.

.

Det är sådant här som får en att vilja bli nykterist.