söndag, december 30, 2007

<3

Jag är kär.
Inte igen, utan fortfarande.
Det råder verkligen inga som helst tvivel,
Jag har inte misstagit mig som vissa försöker antyda

Det är verkligen bara dig som jag vill ha.

fredag, december 28, 2007

God Jul

Julhelgen tillbringades i år hos min mormor, där större delen av släkten vanligtvis håller till. Dock har jag själv bara firat jul där en gång tidigare (vad jag vet) och då nådde jag ungefär lika högt upp som julbocken under granen.

Mormor är väldigt söt som vanligt, hon sitter där i sin rulltol och skrattar mycket. Mest över allt tok som vi kusiner hittar på, och hur min morbror berättar det för henne. Han vrider på allt så att det blir ännu roligare. Det var en massa kusiner överallt (okay, typ sju eller åtta stycken vid tillfället då vi var flest) och en del av dessas flickvänner, morbröder och mostrar (för några var det fastrar och farbröder), och så ett gäng katter. Snacka förvirringen <3
Då bör dessutom tilläggas att inte ens halva släkten var närvarande...

Det var så kul att träffa släktingarna igen; de flesta av dem träffar jag inte speciellt ofta. Bland annat var där en kusin som bott i Schweiz, och en annan kusin som jag inte sett på.. kanske sju år? Fast det blev lite jobbigt också, då det hos mormor egentligen inte finns något bra ställe att söka tillflykt till när det känns som om man behöver en paus (utom skogen förståss, men det stormade ju faktiskt).

Det var kaotiskt och det var mysigt, folk överallt och ingenstans och jag vet inte vad. Positivt var dock att jag inte är den enda där som kräver vegetarisk mat; även om de allra flesta i släkten äter kött så var vi i alla fall minst fem personer som inte gör det. Några äter fisk och andra gör det inte, någon är allergisk mot typ allt (ibland kan jag fundera över hur sjutton hon ens lever), men poängen var att det fanns massor av mat som jag tycker om. Bäst eftersom jag inte har ätit typ någonting som finns på ett julbord de senaste åren ^^

Julen var riktigt lyckad, och jag blir glad av att tänka tillbaka på den. Jag fick ju träffa mormor <3 och en massa andra släktingar, dessutom är jag säker på att morfar var där, han också.
(Jag är förresten väldigt nöjd med julklapparna också)

Hoppas att er julhelg var lika mysig som min.
Kramar
/Ronii

lördag, december 22, 2007

22 December

Så har man då bott i det här huset i fem år. Det känns helt sjukt när man tänker på det, jag är ju egentligen ..typ 12 år gammal. Men jag är 17 år, så det finns en risk att det inte blir så många fler jular i det här huset. För snart ska man vara vuxen och flytta hemifrån och studera och skaffa jobb och sådant.

För att hoppa tillbaka dit jag började, så bara måste jag bli lite nostalgisk (så att jag bättre kan uppskatta det jag har nu). Det var fem år sedan jag ensam gick vilse på väg ner till skridskobanan, trots att det är mindre än en kilometer dit (mina föräldrars röster, sväng bara vänster så hittar du, hördes i mitt huvud). Fem hela år sedan jag började i byskolan här (mitt i skolåret, och det var vinter. Snö, och man halkade på skolgården). Då jag knappt tolv år gammal vandrade ner till skolan, för första gången som en elev som hör hemma i de röda byggnaderna (fast jag platsade ju inte). Jag tror att jag hade håret uppsatt i två tofsar eller flätor, men vem minns egentligen sådant? (Vem bryr sig?) Där skulle jag tillbringa den sista terminen innan högstadiet började, och jag vill minnas att en termin aldrig har känts så lång.

Allting ändrades, på sätt och vis (men till vilken nytta?) Glåporden förbyttes mot iskall tystnad (vilket dock kändes som en klar förbättring i jämförelse), de flinande ansiktena byttes ut mot nya. Lärare som inte lyssnar fanns precis som tidigare (nu var det bara en annan dam). Ett bibliotek fanns där också, det som hade kunnat vara positivt med det hela (men det var bara öppet några få dagar varje vecka). Uterast (så om jag hade velat fly till biblipteket, hade det ändå inte gått) och bestämda platser i matsalen (åh vad jag hatade det där). På min tidigare skola gick vi tillsammans med högstadieeleverna (tvång på att stanna i matsalen tills hela bordet ätit klart, eller att duka fram åt resten av klassen, och de yngre eleverna där hade inte klarat sig så länge). Där fick man vara glad om det över huvud taget fanns ett bord i matsalen (vilket verkade som en välsignelse när man tänkte tillbaka på det).

Att komma till en by, som känns som om den är belägen långt från all civilization, och plötsligt bli behandlad som ett mycket litet barn (Raka led, Stanna utomhus på 10-rasten, Den här veckan är det din tur att duka i matsalen, Lämna inte bordet förrän alla har ätit upp!) Jag avskydde det verkligen (inte konstigt att de där barnen bråkade på skolbussarna sedan, det var ju den första frihet de någonsin fick). Att tjejerna i min klass höll på att stendö av chock när de fick veta att jag hade fått mens (vilket jag inte alls hade haft i ett år vid det laget ._.'). Vad ska jag säga, liksom? Ändå var det jag som råkade ut för all skit (man tar inte seden dit man kommer, man tar den ju uppenbarligen med sig).

Med tanke på hur långt mitt första halvår här kändes, är det verkligen helt otroligt att jag har bott här tio halvår. Det var nog tur att jag bytte skola såpass snabbt igen dock, jag vet inte hur länge jag hade klarat mig i den där lilla röda byggnaden på landet (förresten slängde min lärarinna teckningen jag gjorde åt henne sista dagen. En blick, ett veck eller två, och sedan i papperskorgen). Jag trodde att högstadiet var det bästa som kunde hända mig (jag hade två, eller faktiskt tre vänner). Men då hade jag inte ens sett åt en gymnasiebyggnad ännu.

Det känns som om det var i högstadiet min skolgång började, på riktigt. Jag började göra mina läxor mer regelbundet (jag lärde mig gångertabellen, till viss del xD ) och jag hade riktigt trevligt, med biblioteksråd och skolkör och allt. Jag blev duktig på annat än det man lär sig när man flyr till böckernas värld (vilket ordförråd jag hade som elvaåring dock!) Men det är inte förrän nu, som jag har börjat göra resultat som går att jämföra med andra. Det är först på gymnasiet som jag har lärt mig att umgås med folk i min egen ålder (jag tror att jag mest härmade människor i högstadiet, som övning eller någonting) och det känns faktiskt som om jag inte riktigt vill sluta gymnasiet. Det må vara stressigt, men håll oss kvar för en stund. Jag gillar rutinen som finns (läxor, prov och lärare med nästan egna klassrum). Jag är inte redo för vuxenvärlden ännu (och hur ska jag kunna bli det på ett och ett halvt år?). Med min räkning är det bara cirka fyra år av min skolgång hitills som räknas (resten borde räknas som livserfarenhet eller någonting) och i Sverige har vi obligatorisk skolgång på nio år.

Att vara närvarande behöver inte betyda att man lär sig något (utom att ducka för elakheter och hitta på snabba svar på tal). Hur som helst, nog med svammel nu. Fem år har gått, sedan familjen första gången backade upp sin röda bil på uppfarten. Deras nya hus låg i det lilla idylliska samhället på landet. Barnvänligt, hade de hört att det skulle vara.

Klagomål

Det verkar inte bli något JulCon för mig i år; jag har lyckats dra på mig någon form av förkylning, värre än de vanliga förkylningarna jag brukar traska runt med. Min hals och näsa tycker definitivt inte om mig; men det gör å andra sidan inte någon annan del av mitt huvud heller. Mor min misstänker att jag har feber, så ni kan ju föreställa er mängderna Alvedon jag har fått i mig idag.

Jag tycker verkligen att det är skittrist att jag inte kan gå på JulCon, för jag har verkligen längtat efter att träffa vissa av människorna som kommer vara där. Så har jag inte varit på konvent sedan NärCon, i augusti, heller.

Är någon intresserad av att byta julklapp med mig, då jag hade köpt en sak till julklappsbytet på JulCon (~30 kr)? Det är iofs inte någonting speciellt seriöst, but still.

Btw; om Itachi undrar har jag hans sudd, som han glömde när han hälsade på i skolan. Tänkte att han skulle få tillbaka det nu i helgen, men det går ju inte.

måndag, december 17, 2007

What Pokémon are you?

Jag blev värsta inspirerad av Poemy, som lade upp sitt resultat av denna i sin blogg. Under en lite för lång håltimme i skolan blev det för mycket med allt pluggande av geografi, så jag bestämde mig snabbt för att jag också skulle göra testet.
.


.
.
.
Uppenbarligen är jag en Vulpix. Den är ju iaf väldigt söt <3

Fast jag har alltid gillat Charmander bäst.

söndag, december 16, 2007

Best birthday gift ever

Det slog mig förut, att jag ännu inte nämnt ett ord här om min födelsedag eller liknande. Inga reflektioner om huruvida jag blivit mer mogen, inte ens en kommentar om vad jag har fått i present. Eftersom jag i år faktiskt känner att jag har någonting (relativt) vettigt att skriva om detta, så kände jag att jag kanske borde skriva någonting medans det fortfarande är rätt månad...

Den 4 december fyllde jag alltså 17 år. 17 är en bra siffra, den är ojämn och kvadratroten ur den borde vara 4 komma någonting. Eller så har jag helt fel, fastän jag nog har blivit lite bättre på matematik under året som gått. Dock har jag inte kommit på någonting, som jag får göra nu men som jag inte fick göra som sextonåring. Arton är ju inte så svårt, och när man fyller sexton är man gammal nog att åka på studiebesök hos EON. Men sjutton..? Har någon ett förslag?

Den stora frågan som släktingar alltid frågar är, "har du blivit mognare då?". Jag vet aldrig vad jag ska svara på det, liksom Nej jag har inte mognat någonting sedan jag var 10, eller, ännu hellre; Jomen, igår var jag ju bara såå barnslig. Idag är jag ju värsta vuxen! Blah. Till att börja med tror jag personligen att det är en stor skillnad mellan 'omogen' och 'barnslig'. Vilket ju vore väldigt synd annars, för då hade det gått bakåt i utvecklingen för mig. Så årets svar är: Ja, jag tror att jag har blivit åtminstone lite mer mogen under året som gått. Jag har lärt mig viktiga saker och jag har blivit mycket bättre på att sköta mina studier. Men jag har nog blivit, om det nu är möjligt, ännu barnsligare än tidigare då jag fortfarande kan känna att dagen är gjord om jag får en kram av rätt person. Eller om skolan blivit julpyntad. Eller om jag får ett klistermärke jag inte hade när jag köper Hello Kitty-tuggummin.

För att nämna presenterna, så fick jag i år vad jag skulle vilja säga är den bästa födelsedagspresenten någonsin. Min far hade köpt biljetter till Jonas Gardells show Tillfällig gäst i ditt liv, nu i slutet av februari. Jag minns att jag var så besviken, när jag i slutet av sommaren hade biljetter men inte kunde gå. Bara att pappa hade noterat detta och köpt nya biljetter till mig var på ett sätt väldigt rörande. Vad bättre var dock, att det var två biljetter och att pappa frågade mig om han fick gå med mig. Det hade jag tänkt be honom om från första början, men jag blev så glad att han visade att han vill gå med mig. Många kanske tycker att det här låter konstigt, att jag vill gå på föreställningar med min far hellre än med mina kompisar. Alla förstår inte riktigt det magiska med att min far tänker ta ledigt från jobbet för att kunna gå och se min idol tillsammans med mig. Detta är något som känns extra speciellt nu i december, eftersom hans yrke gör att arbetar nästan dygnet runt nu.


Jag ska få se Jonas Gardell, live, in action och annat än på bokmässor och liknande. För första gången ska jag se en show av honom som inte är inspelad på video eller dvd!

Av mina släktingar hade jag önskat mig böcker och pengar, som vanligt ungefär. Det positiva var att nästan alla gav mig pengar, och det var inte svårt att komma på vad de i första hand ska gå till. Biljetter till årets Stockholm Pride har just släppts, och jag och Linda har velat åka sedan vi var där förra året. Så 'biljetter' är väl kodordet för årets födelsedagspresenter antar jag. Även om det snarare känns som jag har fått flytande glädje eller liknande.

I övrigt fick jag bland annat en hög med mangaböcker, lite kläder, en ljusstake, hudkrämer och mascara. Materiell lycka! :P

Bilden togs av min far på bokmässan i Göteborg förra året.
Från vänster: jag, Johanna, Johanna och Jonas.

söndag, december 09, 2007

Mnaw :')

Jag kan nu ärligt säga att jag känner Örebros gulligaste och trevligaste gaypar. De två killarna jag har pratat om tidigare har visat sig vara tillsammans, och jag tror att jag döör :') . De är så jävla söta ihop att jag hade förmodligen legat och gråtit om de inte vore tillsammans. Hur som helst - sökandet är över, och jag får lägga mina stalkerskills på hyllan tills nästa gång jag misstänker att jag har gaypar i min närhet.
.
Jag vill ha en flickvän. Nu tack ._.'

Och jag längtar tillbaka till Pride.
Sommar. Glädje. Kramar. Dildokubb. Judo. Galenskap. Kyssar. Musik. Sjukhustältet. Sanning eller konsekvens. Regnbågsfärger. Värme. Fnitterattacker. Tävlingar. Vätskebrist. Människor. Reklamblad. Tipspromenader. Kondomer med glidmedel. Hysterik. Heliumballonger. Fotoutställningar. Flaggor. Make up. Närhet. Skratt. Lekar.
Pure happiness.

fredag, december 07, 2007

Itachi

Igår kom David och hälsade på oss som fortfarande finns kvar på hans gamla skola.. Det var så extremt skoj att träffa honom; jag har inte sett honom sedan början på sommaren någon gång. När han precis hade tagit studenten, och visste att han hade kommit in på sin linje i Linköping. Det var faktiskt honom jag saknade mest när jag kom tillbaka till skolan efter sommaren, att många andra också hade slutat kändes, men inte lika mycket.

För att kunna sitta och prata med honom en stund skolkade jag franskan, och han hjälpte mig till och med lite (okay, ganska mycket) med japanskaläxan. Jag har saknat honom, Itachi :)

fredag, november 30, 2007

Who'll love a lad in sane?

Who can stop a girl in love?
<3

onsdag, november 21, 2007

Appropå alkohol

Nu i eftermiddags genomlevde jag en av de värsta bussresor jag minns, i alla fall om man räknar på att den var kortare än en timme. För det första tycker jag inte om att resa med mycket packning på bussar, det spelar ingen roll om det är slalomskidor, en resväska eller skolböcker man släpar, det är hemskt i vilket fall. Naturligtvis hade jag både min ryggsäck med skolgrejer, kylsväskan med gymnastikkläder och en ICA-påse full med mat med mig.
.
På bussen tyckte jag mig känna lukten av alkohol. Inte den doft som kommer från söta eller syrliga vätskor vilka man dricker i trevligt sällskap. Nej, utan alkoholens riktiga lukt. Den stank, som kommer från redan konsumerad alkohol, den som satt sig i personers hår, kläder och andedräkt.
.
Mycket riktigt, längre bak i bussen hör jag en man, som på grund av detta gift, inte verkade vara vid sina sinnens fulla bruk. Den krypande känslan längs ryggraden, äckelkänslan som kommer över en, gör sig påminda. Lyckligtvis hör jag en lugn damröst som talar till honom, vilket också gör mig någorlunda övertygad om att han inte kommer antasta mig.
.
Efter en stund kommer damen fram och säger till busschaffören att hon ska kliva av nu, och att mannen ska kliva av vid nästa hållplats. Hon försvinner av bussen, och någon kilometer senare raglar även mannen av. Bilden av hans grådaskiga uppsyn och lukten av alkohol satt kvar länge i huvudet.
.
Det är sådant här som får en att vilja bli nykterist.

torsdag, november 15, 2007

Ikväll är Peda min idol


Som respons på mitt kreativitetsryck för en tid sedan gjorde Peda den här bilden till mig.
.
Jag anser att det helt klart kvalificerar honom till att vara min idol, om inte annat för en kväll.
.
Underbart säger jag bara :')
.
/Ronii

måndag, november 05, 2007

Mer färg i akvariumet ^^

Nya fiskar <3
..så kanske snigelproblemet är löst sedan.
.
Idag på japanskan fick vi (efter mitt och Lindas önskemål men till de andras uppenbara förtret) skriva små presentationer om oss själva och läsa upp dem (att läsa upp dem hörde dock inte till önskan). Eftersom vi bara har läst japanska den här terminen användes endast väldigt enkla meningar, men jag blev så glad för att vi lät bli att följa boken slaviskt för en lektion.
.
Vi blev diktatoriskt indelade i två grupper för att läsa upp våra texter. Jag och Rebecka hamnade i samma grupp, tillsammans med bland andra "Marilyn Manson-killen", "den pretentiösa killen som är jätteduktig på allting" och "den lilla tjejen som pratar hela tiden".
.
Jag blev helt glad när jag hade läst min text, kände mig lite tveksam till en början, men när jag hade läst klart var det en kille som helt på random började applådera. Lite skumt eftersom vi inte applåderade annars, men det gjorde min dag <3

fredag, november 02, 2007

I brist på någonting vettigt att skriva om

.

Kyô wa juichi-gatsu futsuka desu. Kin-yôbi desu.
Ima gogo ichi-ji sanjûnana-fun desu.

Btw. Är det någon som minns att jag för väldigt länge sedan skrev att jag misstänker att två killar i min närvaro är tillsammans? Min första kväll på Qruiser, för typ ett par veckor sedan, hittade jag den ena killen där. Han har pojkvän, men vem det är står inte. Sökandet fortsätter...
Jag är ingen stalker.

torsdag, november 01, 2007

Allt på en och samma gång

Jag känner mig lite allmänt konstig; jag är trött och jag är glad och jag är förvirrad och jag är ensam och jag är förhoppningsfull och jag är deppig och jag är stressad och allting på samma gång. Men..

Jag tror att jag är kär :)

Så det andra spelar inte så stor roll.

torsdag, oktober 25, 2007

Failure.

Fick tillbaka mitt senaste franskprov idag, och lite som jag hade befarat så går det inte lika bra med franskan längre... 91 poäng av 119 möjliga. 76% vilket med största sannolikhet är ett VG.
Det är inte ett dåligt resultat, men franskan har ju varit "mitt" ämne i så många år nu. I stort sett de enda läxorna jag gjorde, i alla fall noggrant, i högstadiet var för franskan. Gymnasiet failade allt, och jag får ångest av tanken på att sänka mina betyg.

Jag vet att jag inte borde klaga över resultat i skolan, för det är irriterandre och jag är kanske mer ambitiös eller dampig eller vad fasen som helst. Men franskan, kom igen, sluta nu. Jag orkar liksom inte. Eftersom att jag måste behörighetskomplettera mina studier efter gymnasiet kommer jag kunna söka till den linje jag verkligen vill läsa år 2010. Samma år införs så kallade meritpoäng, vilket betyder att man får extrapoäng (att plussa på sina betyg) om man har läst mer matematik, engelska eller moderna språk än vad man behöver för sökt linje. Där kommer jag förvisso få poäng för både engelska och franska, men innebär också att jag kommer få svårare att komma in på min linje.

För vad de inte alls speciellt underbara studievägledarna har glömt att nämna, är att alla som kompletterar sina studier för högre meritpoäng eller behörighet kommer hamna i en speciell grupp, som har lägre prioritet än alla andra att komma in på linjen man har sökt.
Ska jag hamna i en speciell grupp utanför systemet för att jag valde "fel" gymnasielinje så vill jag i alla fall vara bäst i den gruppen... Och när man behöver bra betyg, vill man verkligen inte sänka det enda ämnet man har varit hyfsat säker på.

Det här är alltså en av anledningarna till att jag ganska ofta får panik av tanken på att få låga betyg. Jag har förvisso inte dåliga betyg men jag är då rakt inte en mönsterelev heller, och jag är rädd för alla sam-ämnen som jag inbillade mig att jag klarar av.

Tänk om jag inte får läsa vad jag vill?

Jag ber om ursäkt för att det här inlägget är hetsigt, dåligt skrivet, egocentriskt och allt vad man kan komma på. Jag är bara lite upprörd, och aningen rädd.

onsdag, oktober 24, 2007

Garntvinnor & politiska ledare

Det är nu väldigt länge, nästan ett år, sedan jag hade det lila garnet inflätat i mitt hår. Således är även presentationsbilden här ganska gammal... Jag saknar det och förhoppningsvis dröjer det inte länge förrän jag åter ser ut som en garnaffär. Har köpt garn (svart och blått) och har tänkt sätta mig ner och börja tvinna nu direkt. Har jag tur kanske Maria kan tänka sig att fläta in dem i mitt hår redan nu till helgen? :)

~~~

EDIT 19:54

Jag blir bara så arg. Hamnade på sd-ledaren Björn Söders blogg på grund av att jag hört att han ska ha uttalat sig i frågan om könsneutralt äktenskap. Jag läste, för jag måste alltid veta vad motståndarna tänker och säger för att kunna besvara deras argument. Söder skriver saker som får mig att vilja slå sönder saker, och jag kände att jag behövde skriva en arg kommentar. Där man lämnar kommentarer möttes jag av den här texten:

"Kommentarer ska godkännas innan de publiceras och vi hoppas att Du har överseende med att det kan ta lite tid innan Din kommentar läggs ut. En kommentar ska beröra det aktuella blogginlägget. Stötande eller på annat sätt olämpliga kommentarer publiceras inte."

Såklart. Ingen ska behöva stå ut med onödigt trams eller påhopp i sin blogg, men orden "stötande" och "på annat sätt olämpliga" får mig att bli misstänksam. Varför skulle de låta publicera min kommentar, om det argumenterar emot vad de skriver? En snabb koll visade att alla publicerade kommentarer höll med skribenten. Alla åtta.

tisdag, oktober 23, 2007

Den Totala Förvirringen

Jag är väldigt ofta förvirrad
angående ganska många saker
men jag tror att det här tar priset.
.
...
Hur lyckas jag?

lördag, oktober 20, 2007

A Trip Through Life

I början av den här terminen fick vi i uppgift att göra ett arbete för Civics (samhällskunskapen) om ramarna i samhället. Man fick göra nästan vad man ville; en teckning, skulptur, affisch eller någonting annat som på ett estetiskt sätt kunde visa ens syn på ämnet. Jag och Emma bestämde oss för att fota en serie med bilder som alla representerar saker man förväntas uppnå i livet. Här är resultatet, och eftersom vår linje kräver det är alla bildtexter på engelska. Vi ville göra bildtexterna så korta som möjligt för att låta bilderna tala för sig själva.

Till saken hör också att dessa bildtexter inte är exakt samma som de på arbetet, jag har improviserat ihop det jag minns.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

A Trip Through Life

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

1. Birth

This is obviously obligatory to go through, wether you like it or not.

It is not really something you can do in a "different" kind of way, but it's really the same new beginning for each and everyone of us.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

2. Growing up
.
Grow up to be a teenager, get comfortable with your body and looks.
Realize that you're expected to be beautiful, but also that it's ugly to love yourself out loud.




~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

3. Finding identity

At some point you're supposed to find out what's really you. People say that we should be ourselves, but really they expect us to adapt into already existing frames.
Alas, we're not all adaptable. What about a boy, who feels like he should have been born as a girl?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

4. Developing sexuality

.
.
Picture this
All frames are not black or white.
.
.


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

5. Abandon your childhood

Grow up, restrain yourself, act responsible.
Put your inner child in a box and throw away the key.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

6. Career
.
Working class hero is something to be

Without a great job, a big office and important duties, then what are you?
Work hard to gain money, status, friends and the perfect job. Work even harder, so that you can keep all this and succeed even more.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

7. Family
.
Settle down, get married, have kids.
Get a chain-house with a small pretty garden.
Drive your kids to school and tell them never to talk to strangers.




~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

8. Growing old

When your working days are over,
spend your days taking trips down memory lane.
.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

9. Death
.
.
.
Auf wiedersehen.
.
.
.
.
.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
© 2007 Emma Vestberg & Ellinor Eriksson

onsdag, oktober 17, 2007

Jag vill gifta mig med vem jag vill

Note: Det i rosa skrift är mina egna åsikter,
vilka det kanske inte alltid finns en korrekt grund för.

Strängnäs stift är tveksamma till om de vill tillåta äktenskap för homosexuella, vilket bland annat presenteras i en artikel på deras hemsida. Eftersom registrerat partnerskap och äktenskap lagligt och juridiskt sett är samma sak, ligger det på förslag att inte längre göra någon skillnad på dessa utan kalla båda för äktenskap. Landets olika stift ska alla fundera på hur de ställer sig till frågan, och Strängnäs stift (där Örebro ingår) "(...)har kommit fram till att de kan tänka sig att avsäga sig rätten att viga människor av samma kön(...)" (Artikel i Örebroar'n 17/10 2007), men också att om det kommer börja ses som en fråga om diskrimminering så "(...)är det inte rimligt att behålla vigselrätten(...)". Varför vill ingen göra något förrän de själva riskerar att få skit för det? Jag anser att det redan är diskrimminering, vilket bara är fånigt att folk förnekar. I kyrkan får man lära sig att alla är lika värda och ska behandlas lika. Det spelar ingen roll vilken hudfärg man har, vart man är född, hur mycket pengar man har eller hur man ser ut. Inte heller människor med handikapp får behandlas annorlunda, så varför envisas man med att homosexuella är ett undantag?

I ovan nämnda artikel på Strängnäs stifts hemsida står det "(...)Jag tänker mig att partnerskap och äktenskap, en homosexuell och heterosexuell relation är olika men lika i värde. Olikheten består i de olika biologiska skillnaderna. Hetrosexuella relationer öppnar för möjligheten att ta emot gemensamma barn. Dessa biologiska skillnader har betydelse för vad som kallas det ena eller det andra(...)". Betyder det att en kvinna och en man skulle förbjudas att gifta sig, om någon av dem är steril? Om det sedan allmänt ska ses som lika i värde, varför kan man då inte låta troende homosexuella personer avge sina löften inför Gud? Att ha olika namn på det bidrar, enligt min mening, bara till att man mer och mer pekar ut skillnaderna. Många människor tänker inte på att två olika saker kan vara lika bra.

"Äktenskap" är ett ord använt i Sverige för den i Bibeln omtalade relationen mellan man och kvinna. Är det detta allt handlar om, ett ord? Två gifta personer kallar man partners, men deras relation är för fin för att kallas "partnerskap", då de är förenade av Gud. Bibeln är översatt många gånger, det Gamla Testamentet från hebreiska och det Nya Testamentet från grekiska. Hur många svenskar vet ens om det var samma ord som användes i båda dessa delar, och om "äktenskap" nödvändigtvis är den enda rätta översättningen?

Kyrkans budskap handlar om kärlek; kärleken mellan Gud och Jesus, mellan människan och Gud och inte minst människor emellan. För mig är all kärlek bra kärlek, som bör uppmuntras.

I övrigt kan jag fortsätta peka på att man inte bör följa Bibeln till punkt och pricka, om det är Guds ord man söker. Bibeln skrevs av människor, innan dess berättades den från mun till mun, och som jag redan nämnt har den blivit översatt många gånger. Att något är nerskrivet i en bok betyder inte att det är sant, även om det råkar vara världens mest lästa bok. En text som man skriver speglar nästan alltid ens egna åsiker, om inte i ord eller meningar så kanske i valet av ord eller formuleringar. Att skriva en objektiv text, den absoluta sanningen, tycks mig vara i det närmaste omöjligt. Speciellt om du har förväntan på dig att skriva Guds ord. Flera små tecken på detta finns i Bibeln, då den på ett par ställen berättar olika kring saker som kan tyckas skulle vara enkla att få ner "rätt". Bibeltexterna Joh. 20:1-2, Matt. 28:1, Luk. 24:10 och Mark. 16:1-2 beskriver alla påskhelgen då Jesus återuppstod, och ändå har de olika uppgifter om vilka kvinnor det var som gick till graven och fann att den var tom. Jag är medveten om att det är en väldigt liten detalj, men jag tycker ändock att detta borde tas i åtanke när man diskuterar Bibelns trovärdighet.

För att avsluta detta ämne, som alltid gör mig lika upprörd, vill jag bara framföra min övertygelse om att Gud inte finner några fel med att två personer av samma kön gifter sig. Detta går naturligtvis inte att bevisa, men det gör det bara än mer öppet för diskussion.
Mina tankar går såhär: två män eller två kvinnor älskar varandra, på ett unikt sätt som de inte känner för någon annan. De kan ju inte få barn tillsammans, men vill adoptera ett eller flera barn vars föräldrar av någon anlednig inte kan ta hand om dem. Om de av kyrkan tvingas förneka denna kärlek tvingas de även förneka sig själva, och om de gifter sig med någon annan ljuger de för sig själva och kanske även andra. På det här sättet anser jag att kyrkan i så fall är den som gör mest fel då den har tvingat två personer i "fördärvet". Det är i alla fall vad jag vill kalla det om man förnekar Kärleken, som för mig är det samma som Gud. Vem vet, Gud kanske inte bryr sig om något annat än att man tror, men en sådan här sak kan också utan tvekan få en människa att tappa sin tro för alltid.

tisdag, oktober 16, 2007

Andra Avenyn

Jag mår lite bättre nu...
Och jag hade så rätt, jag visste att jag skulle bli helt kär i det här programmet!


Andra Avenyn
Avsnitt 10

Bild printad från: http://svt.se/andraavenyn