Jag sitter och försöker komma fram till om det var ett genidrag eller idiotdrag att skriva också mitt telefonnummer på mitt busskort, istället för att bara skriva mitt namn...
Jag tappade det för ganska exakt en vecka sedan, och idag hade jag tänkt åka och fixa ett nytt. Bestämde mig dock för att jag helt enkelt inte orkade just idag, och när jag kom hem ringde telefonen. Dolt nummer, tystnad i luren. Det ringer igen, och det är nån kille som inte vill säga vem han är, bara att han hittat mitt busskort. Han säger ingenting riktigt vettigt, och vill inte svara på några frågor om vem han är eller hur jag kan träffa honom för att få det tillbaka. Efter ett tag bröts samtalet och jag kunde ju inte ringa upp, eftersom han ringt med dolt nummer... -.-'
Resultatet: jag håller på att bryta ihop av nervositet varje gång någon av telefonerna ringer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hmm, ja jag anser nog att han är en idiot. Jag menar, vad gör det för nytta med att berätta att han har ditt busskort, om du ändå inte kommer kunna få det av honom? :P
(kanske blir ett gisslandrama; lämna pengar i ett kuvert utanför biblioteket, märkt med en stjärna, sedan går du därifrån och återkommer 10 min senare, så kommer du finna ditt kort i kuvertet som är märkt med en stjärna...)
Skicka en kommentar