När jag nu ikväll försökte hitta dikten på internet stod den inte att finna någonstans, så jag antar att jag får leta i någon bok på biblan senare. Hur som helst fann jag av ren slump en annan väldigt vacker dikt, ur Tusen och en natt.
Här är för dig, för mig, för henne, och för alla er andra.
Med sina lockar skimrar hon...
Med sina lockar skimrar hon
likt månen över österns rand.
Hon rör sig som en blommig gren,
vänt vajande för västanvind.
Du går förbi, du ler, och se!
vart hjärta står med ens i brand.
Om jag i dina ögon ser
blir jag för allting annat blind;
min själ du håller fången så
som duvan i din vita hand.
Med sina lockar skimrar hon
likt månen över österns rand.
Hon rör sig som en blommig gren,
vänt vajande för västanvind.
Du går förbi, du ler, och se!
vart hjärta står med ens i brand.
Om jag i dina ögon ser
blir jag för allting annat blind;
min själ du håller fången så
som duvan i din vita hand.
1 kommentar:
Dikter kan jag många-blir svårt att alla dem fånga!En del är vackra andra intressanta!Ibland behöver man dem alla i livets villervalla.Hitta en dikt som passar situationen?Skriv en själv och fånga orden?Det finns många vackra ord´som passar till bord,stol-det är du som väljer=Mod!
Skicka en kommentar