.bmp)
Jag älskar känslan av att efter en lång arbetsdag sitta nyduschad och känna tröttheten komma krypande... Dock blir det inget sova ännu, nu ska jag och min far äta sushi, dricka vittvin och se på film <3
Trevlig helg allihop! :)
lördag, maj 17, 2008
onsdag, maj 14, 2008
For the record
Jag skolkade faktiskt inte idag, trots att jag kanske hade gjort det om jag inte vaknat med halsont. Vaknade i morse, matade fiskarna, började klä på mig och insåg att nej, det här fungerar inte. Sjukanmälde mig och somnade om. Vaknade vid ett-tiden med huvudvärk, och när pappa ringde hem vid två-tiden konstaterade han att jag lät sjukare än i morse. Trots att jag försökte låta hyfsat pigg när jag svarade i telefonen...
Blah. Helt enkelt underbart att jag har engelska NP imorgon; läsförståelse och hörförståelse. Far tycker att jag borde åka dit, göra provet och sedan åka hem, men jag pallar nog inte med att missa ännu mer samhällskunskap (missade ungefär tre timmar av den fantastiska varan idag), när varje lektion dessutom kräver att man hänger med uppmärksamt för att förstå.
Godnatt
Blah. Helt enkelt underbart att jag har engelska NP imorgon; läsförståelse och hörförståelse. Far tycker att jag borde åka dit, göra provet och sedan åka hem, men jag pallar nog inte med att missa ännu mer samhällskunskap (missade ungefär tre timmar av den fantastiska varan idag), när varje lektion dessutom kräver att man hänger med uppmärksamt för att förstå.
Godnatt
tisdag, maj 13, 2008
Jag är Besviken på dig
- det Typiska med Tårar; de Trillar så Tragiskt på Töntar med Känslor -
Naturligtvis var dagen tvungen att sluta i tårar. Eller så är det morgondagen som inleddes med det. Det är så typiskt, varför kan jag aldrig ha en helt perfekt dag utan att förstöra den?
Jag var så glad förut idag. Fick tillbaka det sista provet i japanska, med MVG vilket även betyder att jag kommer få det i betyg. Gjorde den sista delen av franska NP, muntliga, och även om det kanske inte gick sådär jättebra var det faktiskt riktigt skoj. Hade aldrig tidigare pratat med killen jag gjorde provet med, men han var förvånansvärt trevlig och vi skrattade åt att jag (som alltid) blandade ihop England (Angleterre) med Tyskland (Allemande).
"Jag tycker mycket om ön där Tyskland och Skottland ligger."
Jag fick tillbringa en massa tid med dig, och för en gångs skull satt jag och min far och åt middag i samma rum, vilket var trevligt. Jag var glad och avslutade dagen med att titta på Desperate Housewives tillsammans med min bror.
Satte mig sedan här, liksom på väg till duschen, och sade att jag bara skulle sitta en liten stund. Så blev det uppenbarligen inte, eftersom jag fortfarande sitter här. Min far kom upp hit nyss, han hade nog sovit och blivit väckt, och påpekade att jag ännu inte gjort mig klar. Han svor inte. Han skrek inte. I själva verket höjde han nog inte ens rösten. Men besvikelsen, åh vad jag hatar den, det där ansiktsuttrycket som säger "Jag trodde att jag kunde lita på dig".
Som alltid.
Jag försökte hålla mig lugn och trevlig, för jag vill verkligen inte starta gräl varje gång jag träffar en person som jag älskar. Det bara blir så. För jag kan ju inte bara vara tyst, så nu försökte jag helt enkelt förklara att jag inte planerade att ljuga. Att jag gör ju det jag ska göra, klarar skolan med höga betyg. Jag gör mina sysslor hemma, med att hålla mitt rum snyggt och att tvätta när jag blir ombedd. Att jag ibland vill göra annat än att gå i skolan och göra läxor. Hann inte ens komma till att han hade hindrat mig från att göra mina sysslor, genom att klippa gräset själv. Eller att jag fick göra tvätten själv idag, eftersom han somnat. Att jag inte är ute och super på helgerna, och aldrig har testat droger.
.
Allting bara brast, och då får jag istället höra att jag kanske är så trött att jag börjar gråta för allting. Men vad vet ni om mig egentligen? Jag kanske bara är sådan, att jag har nära till tårarna.
Om ni tillbringade tid med mig hade ni kanske vetat.
Om ni tillbringade tid med mig hade ni kanske vetat.
.
~ ~ ~
.
Edit: Jag känner verkligen inte för att åka till skolan imorgon. Allt känns värre än på länge, jag orkar nog helt enkelt inte med morgondagen. Orkar inte med lektionerna (varken de jag har tredubbelt eller de som är inställda), eller att vara rädd för att bli lämnad av de få som faktiskt tilltalar en (när de känner för det). Har mängder med saker att göra i skolan, har saker jag kan göra hemma för att tjäna lite pengar. Skulle hellre rensa rabatter och olja utemöbler än skriva uppsatser för tillfället, men när jag känner efter så vill jag mest av allt bara ha sommarlov. Jag vill verkligen inte till skolan, men försöker jag vara hemma imorgon kommer det bara bli ett mummel om att jag sovit för lite i natt.
Ångest finns nämligen inte, om man inte ser den.
Nils Ferlin
Man dansar däruppe
Klarvaket är huset
Fast klockan är tolv
Då slår det mig plötsligt
Att taket, mitt tak
Är en annans golv
Klarvaket är huset
Fast klockan är tolv
Då slår det mig plötsligt
Att taket, mitt tak
Är en annans golv
måndag, maj 12, 2008
Saker inför Pride
Åh, vad det här med Pride i sommar känns bra nu! Eller det började göra det för en dryg halvtimme sedan, när jag insåg att vi kanske har hittat ett ställe att bo på <3
Det är nämligen jättesvårt att hitta någonstans att sova i Stockholm, under ungefär tio dagar i augusti (högsäsong), när man har en students ekonomi och inte ens har fyllt 18 år ännu. Men omöjligt verkar det alltså inte bli! :D
Föresten var det riktigt komiskt i eftermiddags, när jag och min sötnos (sorry för formuleringen alltså, det är sent och jag vill inte outa dig i onödan) gick mot skolbyggnaden, hållandes varandra i händerna. Vi hade just sett att några tittade konstigt på oss, konstaterat att vi ju ändå aldrig behöver se dem igen, och skrattat år dem, när vi sprang in i en skolkamrat. Dennes ögon mötte våra, munnen log och sade 'hej', blicken for ner mot våra händer, och sedan upp igen. Minen var ungefär som om någon av oss hade glömt ta på sig byxor eller något...
Jag tycker sådant här är skitkul, och det vore i ärlighetens namn väldigt konstigt om inte större delen av skolan redan visste om det. Men tydligen kan man fortfarande förvåna, och roligt är det!
Det är nämligen jättesvårt att hitta någonstans att sova i Stockholm, under ungefär tio dagar i augusti (högsäsong), när man har en students ekonomi och inte ens har fyllt 18 år ännu. Men omöjligt verkar det alltså inte bli! :D
~ ~ ~
Föresten var det riktigt komiskt i eftermiddags, när jag och min sötnos (sorry för formuleringen alltså, det är sent och jag vill inte outa dig i onödan) gick mot skolbyggnaden, hållandes varandra i händerna. Vi hade just sett att några tittade konstigt på oss, konstaterat att vi ju ändå aldrig behöver se dem igen, och skrattat år dem, när vi sprang in i en skolkamrat. Dennes ögon mötte våra, munnen log och sade 'hej', blicken for ner mot våra händer, och sedan upp igen. Minen var ungefär som om någon av oss hade glömt ta på sig byxor eller något...
Jag tycker sådant här är skitkul, och det vore i ärlighetens namn väldigt konstigt om inte större delen av skolan redan visste om det. Men tydligen kan man fortfarande förvåna, och roligt är det!
lördag, maj 10, 2008
Ronii försöker sig på en comeback
Den senste tiden har väldigt många av mina vänner påpekat att det var länge sedan jag uppdaterade min blogg, och det är jag mycket medveten om.. Jag har tagit en mer eller mindre frivillig paus ifrån allt vad bloggar och bilddagböcker och communities heter i över en månad nu, men nu känner jag att jag ska försöka ta tillbaka (eller vinna tillbaka, återvinna... :P) mitt liv på internet. Regagner ma vie sur l'Internet, så att säga.
Anledningarna till att jag inte riktigt pallat med internet den senaste tiden är många. Ska försöka sammanfatta hela situationen lite snabbt... Nästan allt skolarbete har gjorts i sista minuten, med ångest för att jag borde plugga men inte kan; mitt rum har sett värre ut än det gjort på åratal, vilket bara ger mig mer ångest egentligen. Jag har knappt haft tid att umgås med kompisar; alla prov i skolan har gjort mig något så grymt instabil att jag till och med glömde bort min tid hos kuratorn (folk i cyberrymden som inte träffat mig; jag är inte en person som glömmer bort viktiga möten!). Haft huvudvärk fyra dagar av den senaste skolveckans fem... Osv.
Vad jag försöker säga är att jag inte riktigt har varit mig själv den senaste tiden, och ännu mindre den person jag vill vara. Till er som väntar på svar från mig, i mail eller meddelanden, här på bloggen eller på QX; håll ut! Det kommer förhoppningsvis snart. Jag hatar er inte och jag försöker inte säga upp kontakten med er. Förlåt mig för mitt försvinnande.
Föresten vill jag bara säga, att jag vet inte alls hur allt det här hade gått om jag inte hade haft dig... Tack för att du finns där, lyssnar och utbyter tankar när jag är förvirrad. För att du lindrar paniken, och för att du vill ta upp lite av all den extra plats som finns i min säng, när jag känner mig som mest ensam <3
Anledningarna till att jag inte riktigt pallat med internet den senaste tiden är många. Ska försöka sammanfatta hela situationen lite snabbt... Nästan allt skolarbete har gjorts i sista minuten, med ångest för att jag borde plugga men inte kan; mitt rum har sett värre ut än det gjort på åratal, vilket bara ger mig mer ångest egentligen. Jag har knappt haft tid att umgås med kompisar; alla prov i skolan har gjort mig något så grymt instabil att jag till och med glömde bort min tid hos kuratorn (folk i cyberrymden som inte träffat mig; jag är inte en person som glömmer bort viktiga möten!). Haft huvudvärk fyra dagar av den senaste skolveckans fem... Osv.
Vad jag försöker säga är att jag inte riktigt har varit mig själv den senaste tiden, och ännu mindre den person jag vill vara. Till er som väntar på svar från mig, i mail eller meddelanden, här på bloggen eller på QX; håll ut! Det kommer förhoppningsvis snart. Jag hatar er inte och jag försöker inte säga upp kontakten med er. Förlåt mig för mitt försvinnande.
Föresten vill jag bara säga, att jag vet inte alls hur allt det här hade gått om jag inte hade haft dig... Tack för att du finns där, lyssnar och utbyter tankar när jag är förvirrad. För att du lindrar paniken, och för att du vill ta upp lite av all den extra plats som finns i min säng, när jag känner mig som mest ensam <3
måndag, april 07, 2008
Parent night @ school
Idag gällde det alltså. Vad vi har planerat inför och jobbat på sisådär sju timmar per vecka i en månads tid. Eller ja, det var tanken i alla fall. Klassen ockuperade skolans största provsal (förutom aulan, men den tillhör egentligen inte skolan ändå) och belamrade den med allt från jeans och mobiltelefoner, ekologisk kladdkaka och affischer, till Power Point-presentationer och over head-bilder med statistik. Temat för kvällen var miljötänkande.
Jag hade riktigt roligt, och jag känner mig faktiskt inte det minsta bitter över att jag just tillbringat en hel eftermiddag och kväll i skolan. Det kan nog vara den enorma stressen jag kände inför alltihop, i kombination med att allt gick så bra, som gör att jag nu har en underlig känsla av att allt kommer gå bra. Måhända går den över direkt i morgon bitti, eller så håller den sig ända till lunch. Men jag vet åtminstone, att jag tänker njuta av den här känslan medan jag kan.
En timme innan föräldrarna skulle komma hade gruppen som ansvarade för fikat inte fått några tallrikar eller muggar av vår lärarinna, som hade flytt fältet och förmodligen satt på sitt kontor pimplandes kaffe. En annan grupp hade inte gjort klart sina affischer, en tredje hade blivit nerkickad till nedre änden av klassrummet för att stapla upp en mindre elektronikaffär. En halvtimme innan föräldrarnas ankomst hade min grupp, efter två timmar slit, fortfarande inte fått projektorn att sammarbeta med min dator. Naturligtvis enbart för att när vi provade på morgonen gick allt så äckligt enkelt. Lärarinnan var fortfarande borta, fikagruppen i mindre upplösningstillstånd och någon fick för sig att ändra ordningen på alla stolar mitt i alltihop.
På något mirakulöst sätt fick vi till slut ordning på alltihop, som genom ett trollslag. Skolans dataexpert och en datalärare hade mer eller mindre sagt att vi fick ge upp vår fina Power Point-redovisning och göra om skiten lite snabbt, halvdant. Vi blev smått desperata, och bestämde oss för att starta om alltihop för sjuhundraelfte gången. Det fungerade. Ingen vet varför.
Ungefär samtidigt hade plötsligt fikagruppen allt de behövde, lärarinnan satt glatt mumsandes på en sallad cirka två meter från oss och tjejen med introduktions-Power Point:en dök upp. Föräldrarna verkade nöjda, i alla fall mina. Dock var de naturligtvis tvugna att hålla en våldsam diskussion med mig i bilen på väg hem, om varför några grupper hade fel på vissa punkter. De sa inget om min grupp, så jag kunde inte säga så mycket. Vadå frukter och närproducerad mat, jag pratade ju om sopsortering? och jag lyssnade med ett halvt öra där jag satt och försökte titta på Simpsons på min dator. Visst hade de vissa poänger, men jag tyckte inte att det kändes särskilt hållbart att stråla mat så att den håller sig sjukt bra (f ö måste alla kryddor i Sverige vara strålade, men det är förbjudet med andra livsmedel), äta det vi vill ha och skicka det som blir över till u-länder. Liksom; ta deras mat, äta det vi vill ha och av 'barmhärtighet' skicka tillbaka det som inte dög?
Jag försökte säga att man inte ska skicka mat och på så sätt göra dem beroende av oss och likande, men till ingen nytta. Däremot fick jag en utläggning om att man skulle kunna skicka all mat på annat sätt än med flyg, eftersom den skulle hålla sig mycket längre och tåla en längre resa med båt eller tåg. Det kan jag hålla med om, men allt jag ville var egentligen bara att lämna den långa kvällen bakom mig och titta på Simpsons. Väl hemma fick jag en syrlig pik om att jag haft datorn uppe, bara för den korta resan hem.. Tack så mycket.
Jag hade riktigt roligt, och jag känner mig faktiskt inte det minsta bitter över att jag just tillbringat en hel eftermiddag och kväll i skolan. Det kan nog vara den enorma stressen jag kände inför alltihop, i kombination med att allt gick så bra, som gör att jag nu har en underlig känsla av att allt kommer gå bra. Måhända går den över direkt i morgon bitti, eller så håller den sig ända till lunch. Men jag vet åtminstone, att jag tänker njuta av den här känslan medan jag kan.
En timme innan föräldrarna skulle komma hade gruppen som ansvarade för fikat inte fått några tallrikar eller muggar av vår lärarinna, som hade flytt fältet och förmodligen satt på sitt kontor pimplandes kaffe. En annan grupp hade inte gjort klart sina affischer, en tredje hade blivit nerkickad till nedre änden av klassrummet för att stapla upp en mindre elektronikaffär. En halvtimme innan föräldrarnas ankomst hade min grupp, efter två timmar slit, fortfarande inte fått projektorn att sammarbeta med min dator. Naturligtvis enbart för att när vi provade på morgonen gick allt så äckligt enkelt. Lärarinnan var fortfarande borta, fikagruppen i mindre upplösningstillstånd och någon fick för sig att ändra ordningen på alla stolar mitt i alltihop.
På något mirakulöst sätt fick vi till slut ordning på alltihop, som genom ett trollslag. Skolans dataexpert och en datalärare hade mer eller mindre sagt att vi fick ge upp vår fina Power Point-redovisning och göra om skiten lite snabbt, halvdant. Vi blev smått desperata, och bestämde oss för att starta om alltihop för sjuhundraelfte gången. Det fungerade. Ingen vet varför.
Ungefär samtidigt hade plötsligt fikagruppen allt de behövde, lärarinnan satt glatt mumsandes på en sallad cirka två meter från oss och tjejen med introduktions-Power Point:en dök upp. Föräldrarna verkade nöjda, i alla fall mina. Dock var de naturligtvis tvugna att hålla en våldsam diskussion med mig i bilen på väg hem, om varför några grupper hade fel på vissa punkter. De sa inget om min grupp, så jag kunde inte säga så mycket. Vadå frukter och närproducerad mat, jag pratade ju om sopsortering? och jag lyssnade med ett halvt öra där jag satt och försökte titta på Simpsons på min dator. Visst hade de vissa poänger, men jag tyckte inte att det kändes särskilt hållbart att stråla mat så att den håller sig sjukt bra (f ö måste alla kryddor i Sverige vara strålade, men det är förbjudet med andra livsmedel), äta det vi vill ha och skicka det som blir över till u-länder. Liksom; ta deras mat, äta det vi vill ha och av 'barmhärtighet' skicka tillbaka det som inte dög?
Jag försökte säga att man inte ska skicka mat och på så sätt göra dem beroende av oss och likande, men till ingen nytta. Däremot fick jag en utläggning om att man skulle kunna skicka all mat på annat sätt än med flyg, eftersom den skulle hålla sig mycket längre och tåla en längre resa med båt eller tåg. Det kan jag hålla med om, men allt jag ville var egentligen bara att lämna den långa kvällen bakom mig och titta på Simpsons. Väl hemma fick jag en syrlig pik om att jag haft datorn uppe, bara för den korta resan hem.. Tack så mycket.
söndag, april 06, 2008
Dreaming away
Idag har jag sovit längre än jag borde, låtsats att jag inte har några som helst problem och haft Criminal Minds-maraton med mig själv. På söndagskvällar går veckans avsnitt i repris, så förmodligen ska jag sedvanligt se det ikväll också. Men nu är det dags att ta sig ur dagdrömmen, fantasin som säger att jag är precis helt frisk i huvudet, och försöka komma ikapp vardagen lite. Helst utan att få panik; således måste jag antingen fly fältet eller börja med att röja upp i mitt rum, för att sedan kunna sätta mig med lite skolarbete. De flesta tonåringar skrattar när jag säger att mitt rum är stökigt, men för mig är det katastrofalt. Fast å andra sidan förstår de inte heller hur jag kan tillbringa 90% av tiden jag är hemma i mitt lilla rum, med dörren stängd och med bara fiskarna som sällskap...
Jag kanske helt enkelt bara är knäpp?
Jag kanske helt enkelt bara är knäpp?
torsdag, april 03, 2008
Ai desu ka
Angående fenomenet att sitta på ett café i flera timmar med en vän, diskutera världsproblem och plugga. Eller så kallas det att fika, snacka sex och blänga på skolböckerna. I vilket fall är det otroligt mysigt, något som i alla fall jag önskar att jag kunde göra oftare.
Hur många gånger har man inte upplevt, att personerna vid bordet intill plötsligt bytts ut för tredje gången? En servitris har för länge sedan hämtat ens tallrikar och en annan har hunnit fråga om man väntar på att få sin beställning, och konfunderad gått iväg när man svarat 'nej'. Naturligtvis kan vissa saker speedas upp, till exempel händer det att bordsgrannarna försvinner mystiskt när man just har tagit upp ett nytt samtalsämne, som då inte behandlar vädret eller politik.
Väl ute på gatan inser man hur lång tid som egentligen förflutit. Det är inte längre lika ljust ute som när man gick in, och värmen som möjligtvis fanns i luften försvann med solen bortom husen vid horisonten. En promenad runt staden i väntan på färdmedel hem, inkluderat en vilopaus på en parkbänk med vacker utsikt. Prata ännu mer, sedan är plötsligt dagen slut. Men den har varit så underbart bra.
Helt enkelt en hyllning till att ta det lugnt med sin bästa vän <3
Hur många gånger har man inte upplevt, att personerna vid bordet intill plötsligt bytts ut för tredje gången? En servitris har för länge sedan hämtat ens tallrikar och en annan har hunnit fråga om man väntar på att få sin beställning, och konfunderad gått iväg när man svarat 'nej'. Naturligtvis kan vissa saker speedas upp, till exempel händer det att bordsgrannarna försvinner mystiskt när man just har tagit upp ett nytt samtalsämne, som då inte behandlar vädret eller politik.
Väl ute på gatan inser man hur lång tid som egentligen förflutit. Det är inte längre lika ljust ute som när man gick in, och värmen som möjligtvis fanns i luften försvann med solen bortom husen vid horisonten. En promenad runt staden i väntan på färdmedel hem, inkluderat en vilopaus på en parkbänk med vacker utsikt. Prata ännu mer, sedan är plötsligt dagen slut. Men den har varit så underbart bra.
Helt enkelt en hyllning till att ta det lugnt med sin bästa vän <3
onsdag, april 02, 2008
tisdag, april 01, 2008
Le monde entier est folle
När jag kom hem efter skolan idag, klockan var väl runt fem, insåg jag att båda mina föräldrar jobbade idag och att jag och min bror således var ensamma hemma. Vilket vi fortfarande är. Mor hade tagit bort madrassen och lakanen från mitt golv (Lilith sov här inatt) och lagt in ren tvätt ovanpå min säng. Übermys att slippa få ångest över att man inte pallar fixa i sitt rum, och inte heller över att någon ruckat på ordningen i ens garderob. Lade mig på soffan och slötittade på tv en stund; när min brorsa tröttnat och lämnade mig ensam framför Extreme Makeover - Home Edition somnade jag rätt snabbt och sov sedan ungefär två timmar. Åt middag och kände mig riktigt bra. Inte allför mycket på väg att bli sjuk och inte för pigg för att kunna somna ikväll.
Som så många andra dagar försökte dock mitt huvud få mig att må dåligt för att jag inte pluggat, men jag vet inte riktigt vad som hände. Jag fick inte totalpanik, ingen ångest, och fastän jag fortfarande inte har gjort sådär jättemycket känns det faktiskt rätt lugnt. Det är ju lite stört, eftersom jag tidigare idag känt att jag inte pallar någonting. Försenad historieuppgift. Stavat fel på svenskuppgiften. Sådant som egentligen inte är jag.
Kände även att Deathgame kan ta sig i röven, mer eller mindre. Redan när jag anmälde mig för x dagar sedan ångrade jag mig (PandaPirater, tänk ungefär Jennys panik när hon insåg att man inte kunde ångra sin anmälan..) och trots att jag var så peppad förut är jag inte det längre. Deathgame är förvisso asroligt, och jag vill verkligen inte lägga av helt. Däremot känns det som om jag kunde behöva en paus; gå klart tvåan och kanske få ordning på en massa saker först. Det är egentligen inte förrän jag skriver detta som jag verkligen inser, hur mycket jag faktiskt har att ta itu med för stunden.
Jag skulle väl kunna sammanfatta min situation (på ett annorlunda sätt än jag tänkte mig när jag började skriva) med att jag skulle behöva pausa allting för ett ögonblick och ge mig själv lite tid att andas. Pause and load, Ctrl + Z eller varför inte Esc? Tvångstankarna finns där som vanligt, hela tiden och för tredje gången i mitt liv är de liksom mer än bara närvarande. Går tvåan på gymnasiet och jag är rädd för att inte få tillräckligt bra betyg för att komma in på den linje jag vill. Precis vad som helst ger mig ångest nuförtiden; till exempel om någon flyttar runt saker i min garderob eller om jag misslyckas lämna in en uppsats i tid. För att liksom avsluta det hela lite fint är jag olyckligt kär och inblandad i ett gigantiskt triangeldrama.
I have the weird feeling that God forgot to make ventilation holes in my box.
Som så många andra dagar försökte dock mitt huvud få mig att må dåligt för att jag inte pluggat, men jag vet inte riktigt vad som hände. Jag fick inte totalpanik, ingen ångest, och fastän jag fortfarande inte har gjort sådär jättemycket känns det faktiskt rätt lugnt. Det är ju lite stört, eftersom jag tidigare idag känt att jag inte pallar någonting. Försenad historieuppgift. Stavat fel på svenskuppgiften. Sådant som egentligen inte är jag.
Kände även att Deathgame kan ta sig i röven, mer eller mindre. Redan när jag anmälde mig för x dagar sedan ångrade jag mig (PandaPirater, tänk ungefär Jennys panik när hon insåg att man inte kunde ångra sin anmälan..) och trots att jag var så peppad förut är jag inte det längre. Deathgame är förvisso asroligt, och jag vill verkligen inte lägga av helt. Däremot känns det som om jag kunde behöva en paus; gå klart tvåan och kanske få ordning på en massa saker först. Det är egentligen inte förrän jag skriver detta som jag verkligen inser, hur mycket jag faktiskt har att ta itu med för stunden.
Jag skulle väl kunna sammanfatta min situation (på ett annorlunda sätt än jag tänkte mig när jag började skriva) med att jag skulle behöva pausa allting för ett ögonblick och ge mig själv lite tid att andas. Pause and load, Ctrl + Z eller varför inte Esc? Tvångstankarna finns där som vanligt, hela tiden och för tredje gången i mitt liv är de liksom mer än bara närvarande. Går tvåan på gymnasiet och jag är rädd för att inte få tillräckligt bra betyg för att komma in på den linje jag vill. Precis vad som helst ger mig ångest nuförtiden; till exempel om någon flyttar runt saker i min garderob eller om jag misslyckas lämna in en uppsats i tid. För att liksom avsluta det hela lite fint är jag olyckligt kär och inblandad i ett gigantiskt triangeldrama.
I have the weird feeling that God forgot to make ventilation holes in my box.
onsdag, mars 26, 2008
Läxor och kärlek, stresspanda!
Sitter ensam mitt i natten. Framför datorn med skolboken lagd åt sidan,
sedan man kommit på att det inte funkar att bli klar med den ikväll ändå.
sedan man kommit på att det inte funkar att bli klar med den ikväll ändå.
Inrullad i en filt, tjocka sockor på fötterna. Strumpbyxor under jeansen...
.
Känner sig som en förädare, eftersom man lovat att gå och lägga sig
men ändå inte gjort det. Folk påpekar att man inte kan hålla vad man lovar.
Man känner sig dålig. Hemsk.
.
Kollar inkorgen för sjuhundrafemtioelfte gången. Fast det är min
tur att skriva. Jag kan inte ta itu med någonting så viktigt, av rädsla
att förlora det lilla som kanske finns. Inte riskera.
.
Läser senaste mailkonversationen, känner mig varm inuti. Pirret man kände
när man som barn såg någon man gillade. Önskar att jag vågade, att jag fick,
att det var godkänt. Att allt inte vore så svårt.
.
Ser suddigt genom läsglasögonen. Din blogg uppdateras nog inte ikväll.
Skolböckerna ligger bredvid, läxorna hånfullt halvgjorda. Hånfullt hatande
hackar de, halvgjorda och hala ger de mig ett hektiskt helvete.
.
Kramar min stresspanda och gör mig klar för att sova. Slumra, drömma,
faktiskt ta det lugnt. Sova ensam och önska, att så inte vore fallet.
I min alldeles för stora säng.
lördag, mars 22, 2008
Reklambanner
För att det på Qruiser ligger en väldigt rolig reklambanner från RFSL... Första gångerna jag såg den höll jag på att trilla av stolen av skratt - av någon outgrundlig anledning.
Men ja, det kanske är någonting att fundera på.. How's your basic knowlegde? Min inställning är att, man kan aldrig veta för mycket (jag började dock tvivla när jag såg Senrys bild till frågan om fisting...)
.
Vad bilden förresten inte passar in alls tillsammans med de övriga färgerna på min blogg...
fredag, mars 21, 2008
Himlen och lite till
Idag, på väg tillbaka från busshållsplatsen dit jag följt en vän, tittade jag som så många gånger tidigare upp mot himlen för att återigen påminna mig om hur vacker denna värld ändå kan vara. Bergen låg där precis som vanligt, de blå bergen delade även denna dag med sig av sin skönhet. Det brukar bara vara himlen som ändrar utseende - ibland är det molnigt och ibland klarare än vad man trodde var möjligt. Tror inte heller att det finns en nyans på färgskalan, som jag inte sett himlen ovanför de där bergen vara klädd i.
Idag tycktes himlen vara så mycket närmare jorden än vanligt. Jag tänkte, att det här är en sån där dag, då man nästan kan tro på att vi skulle kunna trilla av vår planet. Det kändes inte alls långt, genom lagren av luft och ut i.. Ja, vadå? Ett svart vakuum, en fluffig låtsasvärld eller Guds himmel? Kanske är det så, att precis där vi tänker oss att "himlen" slutar så sitter Gud, med våra nära och kära som han har hämtat hem till sig. Idag kanske de var litet närmare än vanligt.
Det var inte förrän alldeles nyss, när jag läste i en kusins blogg, som jag reflekterade över att det idag är exakt ett år sedan som min morfar lämnade det här livet. Då han kände sig klar med sin uppgift här och vandrade iväg. Det känns verkligen inte som om det var ett år sedan.
Jag minns att jag skrev en del om det i bloggen; hur vi besökte honom på sjukhuset, om operationer och om att ha levt ett långt liv. Om begravningen och om att förlora en närstående. Tänker på de sista orden min morfar sade till mig, och för första gången på väldigt länge gråter jag faktiskt vid tanken. Kan faktiskt inte komma ihåg att jag gråtit sedan tiden runt begravningen, efter den har jag på någon sätt känt ett lugn över att jag vet att han har det bra där han är nu. Således har saknaden inte riktigt tagit sig ut i form av tårar, förutom den allra första tiden.
Det kanske är som min kusin skrev i sin blogg idag; att det tar minst ett år att verkligen inse att någon är död.
Idag tycktes himlen vara så mycket närmare jorden än vanligt. Jag tänkte, att det här är en sån där dag, då man nästan kan tro på att vi skulle kunna trilla av vår planet. Det kändes inte alls långt, genom lagren av luft och ut i.. Ja, vadå? Ett svart vakuum, en fluffig låtsasvärld eller Guds himmel? Kanske är det så, att precis där vi tänker oss att "himlen" slutar så sitter Gud, med våra nära och kära som han har hämtat hem till sig. Idag kanske de var litet närmare än vanligt.
Det var inte förrän alldeles nyss, när jag läste i en kusins blogg, som jag reflekterade över att det idag är exakt ett år sedan som min morfar lämnade det här livet. Då han kände sig klar med sin uppgift här och vandrade iväg. Det känns verkligen inte som om det var ett år sedan.
Jag minns att jag skrev en del om det i bloggen; hur vi besökte honom på sjukhuset, om operationer och om att ha levt ett långt liv. Om begravningen och om att förlora en närstående. Tänker på de sista orden min morfar sade till mig, och för första gången på väldigt länge gråter jag faktiskt vid tanken. Kan faktiskt inte komma ihåg att jag gråtit sedan tiden runt begravningen, efter den har jag på någon sätt känt ett lugn över att jag vet att han har det bra där han är nu. Således har saknaden inte riktigt tagit sig ut i form av tårar, förutom den allra första tiden.
Det kanske är som min kusin skrev i sin blogg idag; att det tar minst ett år att verkligen inse att någon är död.
måndag, mars 17, 2008
I dare ya!
Jag blev utmanad av Linda någon gång förra året (27/10 efter en närmare koll), och det har sedan dess legat en halvfärdig draft sparad här och jag har helt enkelt inte pallat skriva klart den. Nu när Lilith gjorde den i sin blogg kände jag att okay, jag får väl rycka upp mig och faktiskt göra klart den jag med.
So, here we go...
Regler:
1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta 7 sanningar om dig själv.
3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.
Sju sanningar om mig:
1. Jag använder en väldigt mjuk tandborste, en för mycket små barn, eftersom jag annars borstar sönder mitt tandkött. Jag har dock aldrig haft hål i tänderna.
2. Jag får ganska ofta ångest över skolan, vilket nästan alltid medför att jag istället inte kan göra någonting. Detta orsakar självklart bara mer panik, och det brukar sluta med att jag somnar ovanpå min säng, med smink och kläder och allt. Helst för att vakna vid elvatiden på kvällen, med huvudvärk och oförmögen att somna om.
3. Jag läser lite ur Bibeln varje dag.
4. Sedan jag var fyra år gammal har jag hunnit ha både vanliga glasögon, kontaktlinser och läsglasögon. Och således gjort ett antal optiker rika.
5. Jag tycker verkligen inte om mina bröst, sålänge de inte är i en bh.
6. Jag tycker om att vara lite hungrig när jag går och lägger mig på kvällen, och har jag ätit direkt innan jag somnar mår jag illa när jag vaknar.
7. Jag har haft tvångstankar sedan jag var liten, vilket innebär att jag bland annat gör lustiga ljud med halsen och tar på väggar och dylikt med händerna. Samt att jag mår dåligt om jag inte gör många vardagssaker i en speciell ordning. När jag var riktigt liten trodde jag att jag skulle kräkas om jag inte gjorde vissa saker, senare trodde jag att jag skulle dö. Nu går det helt enkelt inte att låta bli.
Jag utmanar:
De som känner sig manade, tänker inte försöka tvinga någon. Men de som gör det får gärna meddela mig så att jag kan kolla vad de har skrivit :)
So, here we go...
Regler:
1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta 7 sanningar om dig själv.
3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.
Sju sanningar om mig:
1. Jag använder en väldigt mjuk tandborste, en för mycket små barn, eftersom jag annars borstar sönder mitt tandkött. Jag har dock aldrig haft hål i tänderna.
2. Jag får ganska ofta ångest över skolan, vilket nästan alltid medför att jag istället inte kan göra någonting. Detta orsakar självklart bara mer panik, och det brukar sluta med att jag somnar ovanpå min säng, med smink och kläder och allt. Helst för att vakna vid elvatiden på kvällen, med huvudvärk och oförmögen att somna om.
3. Jag läser lite ur Bibeln varje dag.
4. Sedan jag var fyra år gammal har jag hunnit ha både vanliga glasögon, kontaktlinser och läsglasögon. Och således gjort ett antal optiker rika.
5. Jag tycker verkligen inte om mina bröst, sålänge de inte är i en bh.
6. Jag tycker om att vara lite hungrig när jag går och lägger mig på kvällen, och har jag ätit direkt innan jag somnar mår jag illa när jag vaknar.
7. Jag har haft tvångstankar sedan jag var liten, vilket innebär att jag bland annat gör lustiga ljud med halsen och tar på väggar och dylikt med händerna. Samt att jag mår dåligt om jag inte gör många vardagssaker i en speciell ordning. När jag var riktigt liten trodde jag att jag skulle kräkas om jag inte gjorde vissa saker, senare trodde jag att jag skulle dö. Nu går det helt enkelt inte att låta bli.
Jag utmanar:
De som känner sig manade, tänker inte försöka tvinga någon. Men de som gör det får gärna meddela mig så att jag kan kolla vad de har skrivit :)
Hälsoprat
Var på återbesök på sjukhuset idag, barn- och ungdomsavdelningen, och träffade min gamla astmaläkare. Gjorde ett nytt test och de gamla vanliga. Blåsa luft i olika apparater och mätare. Få dubbel dos medicin (skakig som ett asplöv - och lite till, samt lättare hjärtklappning) och göra vissa tester igen. Alldeles utmärkt, blåste 119% av vad som var förväntat och medicinen gjorde nästintill ingen verkan. Detta i kombination med att jag knappt behövt använda medicinen sedan förra besöket, vet ni vad det betyder? Jag har inga astmabesvär längre. Underbart alltså.
I och med att jag fyller 18 senare i år tyckte Leif (min läkare) att det var lika bra att vårdcentralen tar över från nu, såvida jag inte får några 'problem på vägen', som han sade. Alltså inga mer besök på barn- och ungdom, såvida jag inte plötsligt får besvär igen (men ingenting tyder på att jag skulle få det! :). Dessutom skrev han en remiss till ögon-, näsa- och halsavdelningen för att jag jämt är förkyld. Jag avböjde nämligen behandling med kortison, nästan likadan medicin som den jag haft tidigare mot astman, vilket han nu frågade om han skulle skriva ut till näsan. Jag pallar inte att bli tröttare än vad jag redan är, och sade att jag skulle uppskatta en riktig undersökning först, för att eventuellt få reda på anledningen till alltihop. Så han gjorde som jag bad honom (:
Jag är glad.
Dessutom har jag fått glasögon igen, om än bara när jag läser.
I och med att jag fyller 18 senare i år tyckte Leif (min läkare) att det var lika bra att vårdcentralen tar över från nu, såvida jag inte får några 'problem på vägen', som han sade. Alltså inga mer besök på barn- och ungdom, såvida jag inte plötsligt får besvär igen (men ingenting tyder på att jag skulle få det! :). Dessutom skrev han en remiss till ögon-, näsa- och halsavdelningen för att jag jämt är förkyld. Jag avböjde nämligen behandling med kortison, nästan likadan medicin som den jag haft tidigare mot astman, vilket han nu frågade om han skulle skriva ut till näsan. Jag pallar inte att bli tröttare än vad jag redan är, och sade att jag skulle uppskatta en riktig undersökning först, för att eventuellt få reda på anledningen till alltihop. Så han gjorde som jag bad honom (:
Jag är glad.
Dessutom har jag fått glasögon igen, om än bara när jag läser.
torsdag, mars 13, 2008
Att växa upp
"Visste du förresten, att Nederländerna är det
mest multikulturella landet i Europa förutom USA!"
Dessa mycket intelligenta ord kom från min kära kusin Linda. Linda, som är två år äldre än mig och som redan har hunnit med en massa saker i livet. Imorgon åker hon, ty hon ska flytta till Amsterdam för att bo där i ett år. Folk bara lämnar mig, och folk skaffar sig karriärer och vuxenliv och jag är ju bara barnet fortfarande.
Eller barn förresten, jag fick även tillbaka ett brev jag skrev till mig själv som tolvåring. Jag hade ett svagt minne av att jag och Linda satt och skrev brev, förseglade dem och gav till varandra för förvaring. På brevet jag nu åter höll i min hand stod det "LÄMNAS TILL ELLINOR ANNELIE ERIKSSON DEN 1 MARS 2008". Ganska nära ju, ärligt talat vet jag inte vart Lindas brev är (jag har flyttat en gång efter att jag fick det).
I brevet berättade jag om hur livet såg ut med skolan, vänner, kärleken, att min fasad var fejk. Saker jag inte minns att jag tänkte då. Inte heller att förglömma, jag skrev om en väldigt speciell person som jag älskade, tydligen utan att riktigt vara kär i. Har ingen aning om var han finns idag, eller om jag någonsin kommer träffa honom igen. Känner att det kanske inte gör sådär jättemycket, men mitt tolvåriga jag hade varit rent förstörd vid tanken.
Några bilder på brevet kommer läggas upp i min bilddagbok, och en dag kanske jag klarar av att publicera hela brevet här. Känns som om det fortfarande är för personligt, då jag förmodligen lärt mig mer om mig själv genom att läsa det än vad jag annars gjort i år. Men det är nog lite som den inre kampen jag utkämpar om alla mina tankar. De är personliga och speciella, vissa underliga eller rent av konstiga. Alla säger de mycket om mig som person, och att låta andra ta del av dem vore som att publiceras i en kvällstidning driven av Rita Skeeter. Men ibland undrar jag, om inte det bästa vore att bara låta alla läsa allting. Varför inte ge alla släktingar länken till min blogg på en gång? Tillgång till min QX-presentation?
Kanske kunde någon, en endaste person, förstå vad jag menar.
onsdag, mars 12, 2008
Drama Queen
Har suttit och nördat Bimbo Boys låt Drama Queen väldigt länge nu.
Kan man knarka musik så är det nog det enda rätta uttrycket... <3
Det känns som om jag inte pallar göra någonting.
Det känns som om mina betyg har bestämt sig för att sticka iväg till varmare breddgrader, och jag pallar verkligen inte göra någonting för att försöka förbättra dem.
Fuck. Det här skulle ju inte bli ett sådant där klagomålsinlägg... Så jag ska försöka vända tillbaka det till någonting positivt. Bra saker jag har gjort idag:
+ Skrivit klart mitt CV
+ Lyssnat på Bimbo Boys musik
+ Hittat några ställen jag kan söka sommarjobb på
+ Sovit (för det behövde jag verkligen)
+ Pratat i telefonen med Lilith
+ Ätit middag med hela familjen
+ Skrivit ett meddelande (med versaler, för säkerhets skull) under en av bilderna i min bilddagbok till min klass, som jag hoppas att någon läser. En manöver för att undvika att jag gör någonting riktigt dramatiskt, typ.
..Och nu ska jag sova.
Godnatt
Kan man knarka musik så är det nog det enda rätta uttrycket... <3
Det känns som om jag inte pallar göra någonting.
Det känns som om mina betyg har bestämt sig för att sticka iväg till varmare breddgrader, och jag pallar verkligen inte göra någonting för att försöka förbättra dem.
Fuck. Det här skulle ju inte bli ett sådant där klagomålsinlägg... Så jag ska försöka vända tillbaka det till någonting positivt. Bra saker jag har gjort idag:
+ Skrivit klart mitt CV
+ Lyssnat på Bimbo Boys musik
+ Hittat några ställen jag kan söka sommarjobb på
+ Sovit (för det behövde jag verkligen)
+ Pratat i telefonen med Lilith
+ Ätit middag med hela familjen
+ Skrivit ett meddelande (med versaler, för säkerhets skull) under en av bilderna i min bilddagbok till min klass, som jag hoppas att någon läser. En manöver för att undvika att jag gör någonting riktigt dramatiskt, typ.
..Och nu ska jag sova.
Godnatt
torsdag, mars 06, 2008
Ingen förstår vad jag bubblar om \o/
Värsta vårkänslorna idag, jue :D
Jag vill engagera mig! Jag vill starta en lokalgrupp inom Ungdom Mot Rasism!
Orkar inte skriva någon sammanhängande text idag, så det blir en massa random kommentarer som, i bästa fall, någon enstaka person förstår.
Dagen har i allmänhet känts rätt skum.. Sprang runt en massa i skolan och var förvirrad, hade missuppfattat tider och skit. Stressade som ett as i onödan. Tydligen är det möte nästa vecka. Blah. Lite pinsamt sådär...
Förresten saknade jag dig asmycket idag. Så nära, men ändå så långt bort...
Sprang staden runt typ, under håltimmen med Adam och under idrotten med Peda. Letade efter en schal (stavas det så? o_O), men hittade inte vad jag är ute efter. Jag vill ha miljömärkta kläder! :D Årets första utomhusglass också. GB.. Mera blah där.
Fick sällskap av Bejk på bussen idag, så uppenbarligen har vi kommit förbi det klassiska stirra på varandra med hotfull blick efter som vi är fiender-stadiet. Det verkar som att AEGD kan komma att bli våra nya ärkefiender. Men så kan man ju titta på Larben; en gång FTA's förskräcklige ledare och numera vår maskot :')
Så passa er, Bejk och Zoxxy. Ni har kanske värre saker än dg-död framför er :P
Btw, här är en länk till Bejk, om AEGD har hittat min blogg. Vilket jag antar att ni har efter tipset; det är ju inte överdrivet svårt.. :P
Kan man inte sina Hanky Codes kan det nämligen gå illa! :O
Förresten har mina föräldrar åkt nu; de är på väg till Barcelona med min fars jobb. Med andra ord är jag hemma ensam med min bror (ikväll även extrabror ^^), och tuffaste utmaningen kommer förmodligen vara att laga mat till honom. Där går inte kikärtor, spenat och quornfärs hem, inte! Dock har mor gjort hasselnötsbiffar som brodren faktiskt verkade gilla. Och så finns det köttbullar och lasagne i frysen, men tro inte att jag tänker peta på det >.<'
Jag vill engagera mig! Jag vill starta en lokalgrupp inom Ungdom Mot Rasism!
Orkar inte skriva någon sammanhängande text idag, så det blir en massa random kommentarer som, i bästa fall, någon enstaka person förstår.
Dagen har i allmänhet känts rätt skum.. Sprang runt en massa i skolan och var förvirrad, hade missuppfattat tider och skit. Stressade som ett as i onödan. Tydligen är det möte nästa vecka. Blah. Lite pinsamt sådär...
Förresten saknade jag dig asmycket idag. Så nära, men ändå så långt bort...
Sprang staden runt typ, under håltimmen med Adam och under idrotten med Peda. Letade efter en schal (stavas det så? o_O), men hittade inte vad jag är ute efter. Jag vill ha miljömärkta kläder! :D Årets första utomhusglass också. GB.. Mera blah där.
Fick sällskap av Bejk på bussen idag, så uppenbarligen har vi kommit förbi det klassiska stirra på varandra med hotfull blick efter som vi är fiender-stadiet. Det verkar som att AEGD kan komma att bli våra nya ärkefiender. Men så kan man ju titta på Larben; en gång FTA's förskräcklige ledare och numera vår maskot :')
Så passa er, Bejk och Zoxxy. Ni har kanske värre saker än dg-död framför er :P
Btw, här är en länk till Bejk, om AEGD har hittat min blogg. Vilket jag antar att ni har efter tipset; det är ju inte överdrivet svårt.. :P
Kan man inte sina Hanky Codes kan det nämligen gå illa! :O
Förresten har mina föräldrar åkt nu; de är på väg till Barcelona med min fars jobb. Med andra ord är jag hemma ensam med min bror (ikväll även extrabror ^^), och tuffaste utmaningen kommer förmodligen vara att laga mat till honom. Där går inte kikärtor, spenat och quornfärs hem, inte! Dock har mor gjort hasselnötsbiffar som brodren faktiskt verkade gilla. Och så finns det köttbullar och lasagne i frysen, men tro inte att jag tänker peta på det >.<'
onsdag, mars 05, 2008
Jag är en miljöfara
På http://www.klimatsmartcommunity.net/ finns ett test där man kan kolla vilken inverkan på miljön man har. Man fyller i saker om ens livsstil, som hur ens hus värms upp, hur mycket man reser och hur mycket man handlar. Till exempel. Gjorde egentligen testet för att vi fått i läxa att göra det, men det var intressant och fick mig ännu mera pepp på att försöka göra någonting bra för miljön.
Jag tycker att jag ständigt jobbar för att få mina föräldrar att minska på energiförbrukningen i huset, till exempel springer jag runt och släcker lampor i tomma rum, stänger av apparater som står i stand-by läge och drar ur sladdar till mobiltelefonladdare som inte används för stunden. Detta tills folk bokstavligen blir galna på mig, och ibland känner jag som tonåring att det finns ändå inget jag kan göra.
Jag vet mycket väl att det kan jag, bland annat genom att själv bara köpa ekologiska kläder och saker som inte har fraktats så långt. För mina föräldrar låter mig ju välja vilka jeans jag ska ha, sedan att jag automatiskt ska välja de miljövänligare spelar nog ingen roll för dem. Har även funderat en längre tid på att ha en mindre strejk, i form av att vägra ha några lampor tända i mitt rum om jag inte får dem utbytta mot lågenergilampor... Får fundera på det där, och blir jag tillräckligt radikal kanske jag börjar släcka alla lampor i huset som inte är av den miljövänligare sorten...
Testet fick mig att tänka efter ännu mer, och som sagt känner jag mig mer peppad än någonsin att göra en förändring. Gör testet du med, och få inspiration!
Jag tycker att jag ständigt jobbar för att få mina föräldrar att minska på energiförbrukningen i huset, till exempel springer jag runt och släcker lampor i tomma rum, stänger av apparater som står i stand-by läge och drar ur sladdar till mobiltelefonladdare som inte används för stunden. Detta tills folk bokstavligen blir galna på mig, och ibland känner jag som tonåring att det finns ändå inget jag kan göra.
Jag vet mycket väl att det kan jag, bland annat genom att själv bara köpa ekologiska kläder och saker som inte har fraktats så långt. För mina föräldrar låter mig ju välja vilka jeans jag ska ha, sedan att jag automatiskt ska välja de miljövänligare spelar nog ingen roll för dem. Har även funderat en längre tid på att ha en mindre strejk, i form av att vägra ha några lampor tända i mitt rum om jag inte får dem utbytta mot lågenergilampor... Får fundera på det där, och blir jag tillräckligt radikal kanske jag börjar släcka alla lampor i huset som inte är av den miljövänligare sorten...
Testet fick mig att tänka efter ännu mer, och som sagt känner jag mig mer peppad än någonsin att göra en förändring. Gör testet du med, och få inspiration!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
