Som alltid.

För att vissa saker aldrig ändras.

Som att Rebeckas blogg på min favorit-
lista fortfarande heter "Arisia's blogg".

Som att jag fortfarande blir alldeles hoppig
när jag får veta att Skåningarna kommer
hit, och att Mia är med.

Som att de bästa lärarna får barn
och ska vara föräldralediga.

Som att jag förlorar en massa vänner
för att jag är dålig på att hålla kontakten.

Som att "Fem"-böckerna innebär
total myskänsla.

Som att jag failade på läxförhöret
för att jag inte orkade med det.

Som att jag har dåligt samvete
för allt jag struntar i att göra.

Som att mina kaniner verkar gilla
mig fastän jag bara är hos dem när
det passar mig.

Som att jag inte kan umgås
normalt med folk.

Som att jag blir dampig när jag
pratar med folk på Internet.

Som att läsa en bok är den
bästa verklighetsflykten.

Som att allting bra medför
någonting dåligt - och tvärtom.

Som att jag glömmer bort
vad jag skulle säga
- tappar tråden
på vägen.

Deathgame April - vi failade

Månadens deathgameomgång var helt grymt mycket fail. Vi hade bestämt oss för att åka ut och raida den andra april, och det gjorde vi också. Åtta stycken pandor träffades vid sextiden på järntorget och ytterligare en joinade oss lite senare. Vi åkte till tre hus, och Tyfuz som vaknade till ljudet av mordbrand erkände sig död. Hemma hos BassCore hade vi mordbränt och lämnat två apor och en orm, men mobilen var avstängd och han hade överlevt det hela. DarkOne hade även han mobilen avstängd och hans mor ville inte släppa in oss, så där lämnades en apa med en fingervirkad halsduk. Även han hade överlevt, fick jag veta senare på kvällen. Väl uppe på stan efter det tredje huset klev vi av på järntorget, ty jag behövde fylla på med pengar på min mobil. På bussen hade vår kära klan börjat brista lite i koncentration, då det började diskuteras bögsex och emos. Alla utom Higu gick i en stor klump när två äpplen kommer flygande. Higu skjuter förövaren som dödat oss andra, BassCore, men BassCore fortsätter springa och ropar "Ni vet vem jag är!". Jag och ungefär sex stycken av de andra mumlar "Vem fan är han?" Poemy ringer upp honom och berättar att han fått ÅTTA kills och frågar om han har flytväst. Det har han inte, så hon medddelar även att han dött av Higus pistol. Lite senare går vi till Vasa konditori för att fika, men Higu står utanför. Snart ser vi att han jagas - av BassCores klankompis Ankers! Då jag fått i uppgift att bära påsen med större delen an Higus vapen kutar jag efter, och när jag kommer ikapp dem på Drottninggatan står de alla stilla och pratar. Jag flämtar "Vem dog?" och man pekar på Ankers. Yay! Det hela slutar med att vi alla, utom Higu, gick och fikade tillsammans. BassCore och Ankers var faktiskt väldigt trevliga.

Allting.

Begravnignen på torsdag, alltså..
Det är ganska hemskt att se mor min tänka på det hela. Fast hon har hanterat det bra tycker jag, och nu springer hon omkring och letar kläder och planerar maten som ska serveras.

Själv känner jag att det här är ganska orättvist. Detta blir den tredje begravningen jag går på, men jag har inte varit på ett enda bröllop. Förutom mitt eget dop minns jag inte att jag har varit på något heller, förutom då jag hjälpte till i kyrkan när jag konfirmerade mig. Men de personerna kände jag ju inte, så.

---

Bakar kakor till klanmötet på lördag. Chokladbanankakor ^^

---

Ännu ett par musik-ryck de senaste dagarna också. Lyssnar nu på all musik med Marilyn Manson jag har, och jag lyssnade på Kiss igår (och i förrgår kanske, minns inte riktigt).

I skolan.

Sitter i skolan, har haft håltimme och min historielektion börjar om.. 12 minuter. Skrivit lite på sammanfattningarna om imperialism och WW1, men det är så trååkigt. Jag har lust att ända i historien, så att det blev lite mer intressant. Eller åtminstone skippa att göra sammanfattningarna, och få atvända de två sidorna till mitt Japanarbete istället. Fick avsluta min diskussion lite tvärt och jag tror att jag skulle kunna ha kommit fam till mycket mer om jag hade haft mer plats.
3 A4-papper är en ganska dålig maxgräns.. Men ändå, jag ska inte klaga, den är klar i tid och den är åtminstone inte dålig. Frågorna är också klara, men det är inte så seriösa svar till dem. En del är "uppsatslånga" och en del syftar med nöd och näppe på rätt sak. De är hur som helst inskickade nu, och jag hoppas att Karin ms Mühr inte blir alltför besviken på oss :P

Mistralspaj >.<

Vi fick mistralspaj till kvällsmat idag. Jag måste påstå att det är en utmaning att äta det när man inte tycker om syltlök... En utmaning så svår, att hälvägs in i min pajbit gav jag upp och åt sallad och en apelsin istället. För är det någonting som jag verkligen inte, under några som helst omständigheter, kan äta så är det syltlök. Mår illa av bara tanken på det >.<

Jag fick dessutom ett ryck att jag ville lyssna på Alice Cooper. Då finns alternativen: gamla hederliga LP-skivor och YouTube. Då jag verkligen måste skriva på en uppsats på datorn ikväll och LP-skivorna bara kan spelas i källaren blev det YouTube. Så nu lyssnar jag på bland annat House of fire, Man behind the mask, Poison, Schools out och andra klassiker. Ljudkvaliteten är dock inte alltför bra... >_>
Men ändå. Nostalgi.

Sant påstående: Jag ryser när jag hör Poison, så bra är den.

Framgång i historien =P

Idag kom jag äntligen igång med den största historie-uppgiften, som ska handla om "The Japanese Exception". Insåg att det finns så sjukt mycket att skriva i ämnet, och det är dessutom så intressant att det förmodligen blir svårt att sålla bort någonting. Det ska nämligen vara ungefär en och en halv sida fakta och sedan ungefär en sida egna tankar och åsikter. Som sagt, det är sjukt lite med tanke på hur stort arbetsområdet är. Tur att Karin har begränsat det till 1700 och 1800 talet, but still. Då missar man ju hela varför Japan slöts sig för omvärlden, och vad är då poängen? Well well, har skrivit över två sidor med punkter och stödmeningar som jag ska använda i uppsatsen. Om jag skriver ungefär.. en halv rad om varje punkt bör jag klara det :P .

Ronii

Historia

På tisdag ska fyra historieuppgifter lämnas in, och jag är defenitivt inte klar med dem. Är helt klar med kladden till.. en av dem. Två av de andra är ungefär halvklara. Förvisso har vi haft fyra veckor på oss att arbeta med dessa, och det suger att jag inte har arbetat tillräckligt med det. Det suger också att jag är så dålig på att planera min tid, och att jag hela tiden brister i koncentration. Som nu till exempel, sitter jag och klagar över hur lite tid jag har på mig istället för att faktiskt arbeta. Bläh -.-

Ronii

Le parkour

Var ute och parkourade idag med Lars, Larben, Jan och Jocke. Vi var ute i ungefär 2½ timme! Och oj vad roligt jag hade :] Jag var iofs lite mesig och blyg och allmänt nervös som alltid, men jag hade verkligen trevligt även om jag kanske inte visade det så bra. Tog en del bilder också, egentligen för att ha med i ett litet skolarbete inom Idrott och hälsa (ja, jag är pretantiös), men också för att det är roligt att få parkour-bilder in action.

Kramar Ronii

^ Från vänster: Jan,
Larben, Lars och Jocke.

Larben in action ->

Som vanligt sprang Lars
runt och hoppade som en
galning. Här en "monkey"
över en parkbänk.

Jan övar precision.

->

Lars in action.

Och vet ni vad?
Jag lyckades göra en nästan likadan.
Någonting liknande blev det iaf :]

Dödsångest?

Fick lättare panik på bussen hem igår. För en stund blev jag övertygad om att morfar hade dött samma dag, och att mor och far åkt till sjukhuset för att hälsa på precis innan han dog. Min sjuka hjärna sade mig också att på vägen hem hade mor och far dött i en bilolycka. Sånt som man kanske inte får för sig varje dag, liksom. Vanligtvis kommer dessa 'attacker' under natten, och jag vet oftast inte ens som jag sover eller är vaken. Bara att ag brukar 'vakna' och inse att jag skakar och gråter osv. Men nu satt jag alltså på bussen. Började gråta men lyckligtvis lyckades jag ta mig samman och tänka realistisk ganska så snart (någonting som jag inte brukar lyckas med annars när det händer).

När jag kom hem var mor och far hemma och vid det laget var jag lugn igen. Dock fick jag veta att morfar faktiskt hade dött under dagen. Det hade gått lugnt till och Peggy, en av mina mostrar, hade suttit och hållit honom i handen. Jag vet inte riktigt om det har sjunkit in hos mig ännu, bara att det är jobbigt att se mor ledsen. Fast hon har sagt det, att hon väntat ganska länge på att detta ska hända. Han har förvånat all personal på sjukhuset flera gånger om med hur mycket han klarar, och de har också sagt att egentligen överlever man inte en sån här sak, inte ens om man är ung och frisk. Morfar var 89 år gammal.
En tanke som slog mig var, "har någon pratat med mormor?" Mor sa att en av hennes bröder, Micke, hade varit hemma när telefonen ringde och att han hade berättat för mormor. Det hade varit det svåraste han någonsin gjort, att gå in till mormor och berätta att morfar hade dött. Jag förstår honom verkligen, mormor och morfar har varit gifta väldigt länge. I sommar skulle det ha varit 60 år.

Jag minns det sista han sade till mig, första gången vi hälsade på honom på sjukhuset. Då var han vaken en del av tiden, och vi kunde prata med honom och hålla honom i handen. Det tyckte han var trevligt. När vi skulle gå sade jag "Hejdå, morfar!". Han vände sig om i sängen för att somna (Micke hade berättat för honom att det var kväll nu och att han skulle sova för natten) och mumlade "Vi ses i morgon." Det gjorde vi inte, men jag tror det var två dagar efteråt som jag och mor åkte till sjukhuset för att han skulle opereras.

Ronii

Industrial Piercing.

Woooaah!

Idag har jag faktiskt gjort det:

/ Ronii

BejCon! <3

BejCon till ära är hela detta inlägg skrivet i rosa <3

På fredagen, efter akupunkturen, satte vi (jag, Higu och Amira) oss på tåget ner mot Vänersborg. Akupunktören hade sagt att det var bra om jag väntade i en och en halv timme innan jag åt, och naturligtvis blev jag ashungrig direkt. Efter att vi bytt tåg i Hallsberg kunde jag emellertid hugga in på vår urläckra matsäck. (Okay, det var jasminris och wokade grönsaker, som dessutom hade läckt ut i påsen, men ändå.) När vi anlände till Vänersborg väntade en evighetslång vandring till skolan, där konventet väntade med öppna dörrar. Väl där träffade vi våra kära vänner Poemy, Natalie och Sneaky som hade åkt i förväg. Sedan försvinner helgen i ett virr-varr av maids, anime, te, pokémon, Magic the Gathering (jag kom tvåa i deras turnering!), cosplayare, nudlar, dansmattor, karaoke och TV-spel, typ. Vem påstår att jag inte gör något vettigt på mina helger? :P


Jag kommer dock tydligt i håg när vi hjälpte Bowser med hans cosplay. Han skulle föreställa ungen i the Grudge och vi erbjöd oss att hjälpa till med att täcka honom med vit foundation.
Det var en upplevelse, och vi fick tillfälle att visa att vi faktiskt inte är så himla pryda alltid ^_~ . Men ja, vi insåg att det såg lite speciellt ut när fyra tjejer kröp på golvet nedanför en halvnaken kille och smörjde in honom med vit kräm. You gotta love it :P

Bild lånad av Poemy-chan

Jag minns också att jag lyckades med konststycket att somna under live-spelningen. Ett band (som jag inte kommer ihåg vad de heter) spelade i cafeterian där vi hade våra sovsäckar. Higu berättade i efterhand att han hade gått i väg till andra sidan av skolan, till tv-spelsrummet, för att han inte stod ut med den höga volymen bandet orsakade. Det hindrade dock inte mig; bristfällig sömn, dansmattedansande, energifattig kost (nudlar och te) i två dagar hade sitt att säga och jag däckade utan några som helst problem. Sleepy Panda, det är jag! :D

Sjukhusbesök.

Hälsade på morfar på sjukhuset idag, han har blivit dålig. Det var många blandade känslor att se honom där i sjukhussängen. Å ena sidan, är han 89 år gammal och har hört dåligt så länge jag har känt honom. Å andra sidan, är det mormor som har råkat ur för två hjärnblödningar medans morfar gått runt och tagit hand om sig själv och mormor. Så det är mormor man har tänk sig ligga svag på ett sjukhus, inte morfar. Han låg där, åt inte och det han drack kom snart upp igen. Ville man säga något fick man prata tydligt, rakt in i hans öra. Dock var han piggare än vad jag trodde att han skulle vara, jag hade blivit varnad för att han skulle vara mager och kanske sova större delen av tiden. Han såg förvisso nästan ingenting, men när han fick veta att det var Anne-Lie (min mamma) som kom frågade han genast efter min bror. De två har busat med varandra så länge jag kan minnas... Så till och från var han väldigt klar i huvudet, frågade efter sina mediciner och liknande, men under mitten av dagen fick han vätskebrist och började svamla och liknande.
På vägen hem kände jag mig lite lättad. Det var helt klart värre att sitta i bilen på vägen dit än att åka därifrån. Dock märkte jag att Johan verkade lite illa berörd av det hela.. Och det klart, morfar på sjukhuset och kommer kanske inte hem igen. Mormor som lever i det blå och tror att han kommer komma hem och ta hand om henne som vanligt igen. Vi har dessutom inte varit hemma hos dem på ganska länge, så alla är vi väl lite rädda att något stort (och farligt) ska hända innan vi hinner komma dit.

Dagens roligaste (måste väl avsluta med något trevligt, I guess) var iaf när en dam på radion pratade (eller skränade) om A-kassan. Till och med radioprataren verkade helt bortkollrad efter ett tag, damen lät som en panikslagen höna, och ingen verkade ens förstå om hon pratade om höjningar eller sänkningar. Jag blir glad av andras fel, gör det mig till en dålig människa? Jag tror det.

Uppdatering

- Nydushad - (så att du vet, liksom)

Tänkte logga in och lite snabbt skriva ett nytt blogginlägg, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Blev överfallen av en stor text som löd ungefär: "UPDATE YOUR BLOG TO A GOOGLE ACCOUNT!!!" Tänkte att jag kunde göra det senare, men det gick inte alls att komma undan. Google hindrar mig från att plugga -.- .

Vad kan man säga om dagen..? Är fortfarande sjuk. Vaknade vid halv elva, våldsamt gråtande på grund av en mardröm. Bah. Tvingade i mig lite frukost, och har i stort sett suttit och stickat på en socka sedan dess. Något som går framåt, iaf...

Missade engelskprovet idag. Känner mig usel när jag missar saker i skolan, och jag orkar inte med att alltid vara sjuk. Nåväl, ska snart sätta mig ner och räkna lite matematik. Då blir jag förhoppningsvis på lite bättre humör och känner att jag åtminstone gör lite nytta. Har nämligen matteprov imorgon, och jag hoppas verkligen att jag orkar gå till skolan då.

Föresten, jag nämnde ju att jag skulle till läkaren igår. Ingenting konstigt, bara göra ett test om det fanns bakterier i luftvägarna, typ. Fast de kallade det för något annat. Det gick ut på att en sköterska stoppade in ett föremål i min näsa, som en lång och mycket smal tops typ. Det kändes som en nål som de försökte trixa in minst en centimeter längre än vad som egentligen var möjligt. Jag till och med föredrar blodprov framför det oO .

Well well, problemlösning och tabeller nu!
Kram Ronii

Nystart.

Satt för ett par dagar sedan och kollade på diverse olika bands hemsidor, samt vilka band som är klara för olika festivaler och dylikt. Hittade då HamerFalls blogg som de skriver i under hela sin turné. "Vad trevligt", tänkte jag och började läsa. Speciellt roligt var att jag såg dem spela den 20 januari, på Oscars födelsedag, och att denna spelningen också var kommenterad. (Det var tydligen meningen att Oscar bara skulle ta ett bett av tårtan, inte trycka ner ansiktet i den. Men det missuppfattade ju både han och publiken, så ^^) .

Hur som helst, blev lite off-topic där, men detta resulterade i att jag fick för mig att jag skulle försöka återuppliva med egen blogg. Nu, efter lite krångel, har jag lyckats återfå mitt inloggningsnamn och lösenord och här sitter jag alltså. Har inte skrivit här sedan.. typ november 2005, och jag har ändrats otroligt mycket sedan dess.

Ungefär detta har hänt efter november 2005:
- Jag har fyllt 15
- Jag blev tillsammans med Erik
- Jag var på NärCon
- Jag har bestämt mig för att inte alls börja på judogymnasiet
- Jag har slutat träna judo
- Jag åkte på Gates of Metal <3
- Det tog slut med Erik
- Jag har börjat må bättre, mentalt iaf
- Jag har börjat på gymnasiet (Sam-SPRINT)
- Jag har blivit tillsammans med Simon <3
- Jag har börjat lite smått med Le Parcour
- Jag har fyllt 16
- Jag har börjat göra bra (åtminstone bättre) resultat i matematik och nu tycker jag att det är roligt
- Jag har piercat naveln
- Jag har börjat dansa balett
- Jag har fått panik och velat byta gymnasielinje (jag är, i skrivande stund, fortfarande förvirrad över huruvida jag ska byta linje eller ej)
- Således har jag retat gallfeber på både studievägledaren och alla på skolans expedition
- Jag har återupplivat min blogg

Typ. Oj, vad sorgligt. Nu känns det som om jag inte har mycket till liv alls :P Och dessutom är det Alla hjärtans dag idag. Simon är 10 mil bort och jag är sjuk. Ska iaf till läkaren snart, sticker om fem minuter.

Dagen..

..började med att jag vaknade ihoprullad i ett täcke på en madrass på Marias golv. Som täckesrullar låg där även Maria och Johan, + ett par kuddar och en bäddmadrass. Väldigt mycket röra och väldigt mycket folk på en väldigt liten yta, alltså. Men det gick bra ^^ .

När vi väl släpat oss upp och ätit frukost gick vi upp på Marias rum igen, och väntade på att hennes övriga familj skulle åka hemifrån så att vi kunde få TV:n. Vi såg på Donnie Darko. BraBraBra. ^__^ Bara liite konsiger.

Kom hem från Maria och åkte nästan direkt iväg till träningen. Tränare på tjejträningen, mer elr mindre. Andra tränare höll i det, jag fanns liksom bara där. Skönt att inte behöva tänka så mycket, tycker jag. Egna träningen var dock nästan bara skit. Skulle gå ungefär en halvtimma tidigare (träningen från början var 1½ h), men gick ännu tidigare för att jag inte orkade. Kände bara att jag inte ville vara kvar där längre.. Höll på att börja böla och skickade ett sms till Moa men hon fick det när jag redan hade kommit hem från Örebro. Jaja.

Känns ganska så bra nu iaf. Får träffa min Moa efter skolan på tisdager. Då ska jag ha fixat lockar i mitt hår med hårgelé, bara för hennes skull. Jag tycker om min Moaflicka.

Krattat löv.

Har krattat löv idag igen... Får dock betalt för den sista timmen ^^ . Den första timmen var obligatorisk för både mig och min bror, därför får vi inte betalt då.

Jag har insett att även om jag kommer in på JG och får flytta till Frövi, kommer jag aldrig klara mig på mitt studiebidrag. Jag måste hyra en lägenhet ffs. Dessutom kommer jag varken ha tid elr möjlighet att jobba extra på kvällarna där. Med andra ord har jag börjat spara pengar nu och kommer göra det varje månad. Dessutom kommer extrapengar jag får för t.ex. trädgårdsarbete att hamna där. Förhoppningsvis räcker det en bit iaf. Jag vill inte ta en massa studielån ;__; !

Kims dator hängde sig. Attans.
Gustav har varit på LAN och han vet inte vem Erik är.
Smet har hittat en sötis i ett j-rockband men han knarkar.

Allt nytt för nu.
Kramar
Ron

Svenskauppsats.

Tralalalaa.

Det här hände igår men jag skriver det nu iaf.
Hela dagen var skit, kunde lika gärna ha stannat hemma. Fast då hade jag ju inte fått veta det glädjande resultatet på repotaget jag skrev till svenskan; MVG!! Blev asförvånad och bad Smet och Jojjo kolla att det verkligen stod MVG där. Och det gjorde det. (^^,)
Bara en liten kommentar, att ordet "ultimala" har börjat användas i 'tid och otid', och att det är bättre att använda ordet "optimal".

Tralalala. Jag sjunger lite för mig själv, såhär när jag står i skolans bibliotek. Väldigt tyst alltså.

Kram.


[Don, if you read this; This was about a crappy day in school, and I'm too tired to write it all in English. Sorry.]

Alla helgons dag.

Har precis varit och lämnat ljus på två olika kyrkogårdar, ett ljus vid Almbykyrkan där min pappas morföräldrar ligger begravda, och ett vid Karslunds kyrkogård där Stig ligger.
Min pappas morföräldrar träffade jag aldrig (inte ens pappa fick träffa morfadern), men Stig kände jag ganska bra faktiskt.
Jag utgår inte från att ni ska veta vem Stig är, så här är lite ointressant info. Stig var gift med min farmor, långt innan jag fanns. Eftersom att farfar och farmor är skilda blev Stig ungefär som min riktiga farfar. Det var ju han som var med farmor, var med på födelsedagar och släktträffar. För 6 år sedan (när jag gick i trean) avled Stig av en tumör i hjärnan, cancer ungefär. Jag kommer ihåg begravningen som om den var igår...
Stig är begravd i minneslunden, så vi vet inte säkert var hans aska finns. Men vi vet att, när vi var på kyrkogården kort efter hans begravning var det uppgrävt på ett speciellt ställe. Precis vid en tall, vilket passar bra då Stig tyckte mycket om att vara i skogen och jaga. Därför sägervi att det är där han är begravd, och det är oftast där vi ställer gravljusen.

@ @
@ @
@ @ @ @ @ @
@ @ @ @ @ @
@ @
@ @
@ @
@ @

Hospital.

Please, come here visit me
I feel so vulnerable
The voices talking to me
On this hospital
For mental illnesses.

Please, come here visit me
I'm going severely ill here
The white corridors haunting me
On this hospital
For mental illnesses.

Please, come here visit me
The doctors hurting me
Making experiments and
Looking at me when I'm asleep
On this hopspital
For mental illnesses.

[help me]


© Ellinor 2005

Önskan.

Jag har en önskan,
att en dag kunna ha ett linne
och inte få knasiga blickar.
Det är otroligt svårt
varje gång man ser en rakhyvel
i affären.
Men att se en massa folk
med linnen och T-shirts
är ännu värre.

På min födelsedag,
vill jag kunna ha mitt nya korsett-linne
tillsammans med en fin kjol
och ingenting mer.
Bara vanliga, hela, normala armar
skulle vara den bästa födelsedagspresenten
jag någonsin kunde få.