.bmp)
Gick på mässan "Utbildning, Arbete, Framtid" på Conventum i torsdags, och som alltid när man har varit på en mässa så hade jag åtminstone två kilo papper med mig hem. Igår kväll, när jag gjort 1/3 av det planerade pluggandet för dagen, satte jag mig och började titta igenom de broschyrer som änns mest intressanta, för att sedan rita upp en framtidsplan (de som höll i mässan skrev att de rekommenderade det). Den innehåller tre steg: "1. Var jag nu befinner mig", och "3. Vart jag vill komma". Steg 2 fyller man sedan i med "Vägen dit"...
Allt jag kan säga om att jag valde "fel" gymnasielinje, är att jag nu är oerhört lyckligt över att jag gjorde det. Inte för att när jag väl ska söka utbildning så är det 2010, med nya intagningsregler och svårare för mig som behörighetskompletterar; utan för att jag helt enkelt har jätteproblem med att bestämma mig för vad jag vill plugga.
Det är ungefär två år nu som jag har velat satsa på civilingenjör med internationell inriktning, Japan, i Linköping. Dock har jag funderat rätt mycket på att jag även gärna skulle vilja plugga mer kemi, eftersom jag tycker att det är askul...
Den perfekta lösningen kom Peda med, när han på mässan kom springandes med utbildningskatalogen från KTH i högsta hugg, och slog upp en sida med Kemivetenskap med internationell inriktning, 300 hp Civilingenjörsutbildning (först försökte han rekrytera mig till försvaret som motorcykelförare, var inte riktigt lika sugen på det)... Behöver jag ens liksom säga att Japan finns med som alternativ, så just nu är det nog det här jag kommer att satsa på.
Förutom skillnaderna i vilka kurser man kommer att läsa jämfört med linjen jag tänkte på i Linköping, läser man här språkkurserna löpande under hela utbildningen, istället för att läsa bara språk i ett helt år först. På så vis kan jag känna, att jag direkt kommer igång med studierna på ett helt annat sät, eftersom jag redan måste läsa ett förberedande år med naturämnena först (förmodligen blir det ett naturvetenskapligt basår istället för ett tekniskt basår; det verkar iofs som om jag får den behörighet jag behöver med vilken som, men ändå). Dessutom finns det en studentförening på KTH vars medlemmar jag pratade lite med i somras... Verkar vara en sjukt mysig förening, så även om det inte är så viktigt, så har sådana faktorer utslagsröster om det står lika.
Kollade hur som helst i flera olika kataloger och på internet, men denna verkar helt klart mest intressant, tycker jag... Dessutom verkar det som att antagningspoängen inte är så höga (jag vet, jag vet, nya system och urvalsgrupper and shit...); HT-08 var antagningspoängen för japanska 13,13. Som sagt, detta kommer ju att ändras (även på grund av att intresset för Japan verkar öka nämnvärt), och man kan ju även komma in på högskoleprovet. Men det här känns ganska bra; nu ska jag bara ta mig igenom resten av trean och ett basår på universitetet, sedan kanske jag äntligen har börjat på min väg till Japan! :)
Jag är verkligen glad över att jag gick på mässan, eftersom jag i ett par veckor innan varit helt förvirrad. Nu efter mässan känner jag att jag har fått hyfsad koll och struktur på vad jag behöver göra; jag har även i min iver försökt lära mig en del om studiemedel från CSN, samt ställt mig i bostadskö hos Stiftelsen Stockholms Studentbostäder...
Nu ska jag ta mig ifrån datorn, äta någonting till lunch och sedan plugga. Att lägga upp en plan för framtiden handlar ju inte bara om att planera, utan att faktiskt åstakomma saker så att man kan klara av att följa sin planering. Och just nu behöver jag höga betyg; om inte för de kommande miffade antagningsreglerna, så för mitt självförtroende åtminstone.
Kramar/Ronii
Ps. Jag gjorde aldrig de återstående 2/3 av av gårdagens plugg, då jag fastnade med det här tills sent inatt :P
lördag, november 08, 2008
måndag, november 03, 2008
SvB NP, del A (tal), PM
Zomg jag är klar med PM'et till mitt muntliga nationella tal. Nästan med hela talet, iofs...
Är grymt (nästan äckligt) nöjd med det, så förhoppningsvis kommer det bli den bästa skoluppgiften jag hitills någonsin gjort. Eller så kan det skita sig totalt, för att jag missade poängen, svimmade, pratade för fort (et cetera, et cetera)...
Men för tillfället mår jag jättebra över det!
/Ronii
(som inte är klar med allt annat hon borde göra, men för stunden inte riktigt pallar bry sig ^^,)
Är grymt (nästan äckligt) nöjd med det, så förhoppningsvis kommer det bli den bästa skoluppgiften jag hitills någonsin gjort. Eller så kan det skita sig totalt, för att jag missade poängen, svimmade, pratade för fort (et cetera, et cetera)...
Men för tillfället mår jag jättebra över det!
/Ronii
(som inte är klar med allt annat hon borde göra, men för stunden inte riktigt pallar bry sig ^^,)
söndag, november 02, 2008
Blonde comme moi
(Förklaring på titeln...)
Var kinda lite trött på mitt hår...
Så voilà, jag är numera blond! (Och jag har aldrig tidigare varit så lik min mor ^_^)
fredag, oktober 31, 2008
torsdag, oktober 30, 2008
Fanfiction
Har varken läst eller skrivit speciellt mycket fanfics de senaste veckorna, sådant går ganska mycket i perioder (i alla fall för mig). Speciellt skrivandet, då det kräver mer engagemang och att man faktiskt har någonting vettigt att vilja förmedla, kan det ligga på is i år (om det vill sig riktigt illa, vill säga).
Är fortfarande lätt deprimerad över en borttappad fanfic som jag började skriva för ett par somrar sedan, när vi var och hälsade på Skåningarna. Min för tillfället favoritpairing var (och är faktiskt fortfarande) Lucius Malfoy - Severus Snape från Harry Potter-serien. Det är dem den handlar om, och jag minns att jag var åtminstone halvklar med den. Dock verkar den vara spårlöst borta nu, och det känns grymt jobbigt. Ådi, om du hittar ett kollegieblock hemma hos dig som tillhör mig så låt mig veta, okay? (och, om du vill undvika en pervo-chock, låt bli att läsa ;) :P
Det här skulle i och för sig inte handla om den borttappade fanfic'en... :P
Kände att jag ville skriva någonting om att jag plötsligt fick en massa inspiration förut idag, när jag läste igenom kladden till ännu en halvklar berättelse* som jag jobbar på. När jag hade tittat på Criminal Minds S04 E05 (det börjar bli bättre igen nu <3), satte jag mig och fortsatte skriva på den, och det känns helt otroligt bra. Mindre bra med tanke på att jag hittar språkliga fel som jag en gång skrivit, men också jättebra; jag ser ju felen nu och rättar dem, och det jag skriver får en möjlighet att förbättras.
- - -
* Det är faktiskt ingen fanfic den här gången, snarare bara en fiktiv historia (baserad på riktiga människor dock).
Är fortfarande lätt deprimerad över en borttappad fanfic som jag började skriva för ett par somrar sedan, när vi var och hälsade på Skåningarna. Min för tillfället favoritpairing var (och är faktiskt fortfarande) Lucius Malfoy - Severus Snape från Harry Potter-serien. Det är dem den handlar om, och jag minns att jag var åtminstone halvklar med den. Dock verkar den vara spårlöst borta nu, och det känns grymt jobbigt. Ådi, om du hittar ett kollegieblock hemma hos dig som tillhör mig så låt mig veta, okay? (och, om du vill undvika en pervo-chock, låt bli att läsa ;) :P
Det här skulle i och för sig inte handla om den borttappade fanfic'en... :P
Kände att jag ville skriva någonting om att jag plötsligt fick en massa inspiration förut idag, när jag läste igenom kladden till ännu en halvklar berättelse* som jag jobbar på. När jag hade tittat på Criminal Minds S04 E05 (det börjar bli bättre igen nu <3), satte jag mig och fortsatte skriva på den, och det känns helt otroligt bra. Mindre bra med tanke på att jag hittar språkliga fel som jag en gång skrivit, men också jättebra; jag ser ju felen nu och rättar dem, och det jag skriver får en möjlighet att förbättras.
- - -
* Det är faktiskt ingen fanfic den här gången, snarare bara en fiktiv historia (baserad på riktiga människor dock).
måndag, oktober 27, 2008
Ronii's kärleksliv: en uppdatering
*dum dum dum* (det där är en trumvirvel, bäst att förklara ifall ni nu inte skulle förstå det)
Tänkte att det kanske kunde vara bra att berätta, vad som har hänt den senaste tiden. Jag har nyligen blivit ofrivillig singel ("dumpad" kallas det visst också), men det känns -faktiskt- helt OK i alla fall. För ja, jag anser att vi fortfarande är vänner, vi bråkar inte, och javisst; klart att mina känslor ännu inte är helt svala, men det är ju inte första gången jag är kär i en vän - right?
Tänkte att det kanske kunde vara bra att berätta, vad som har hänt den senaste tiden. Jag har nyligen blivit ofrivillig singel ("dumpad" kallas det visst också), men det känns -faktiskt- helt OK i alla fall. För ja, jag anser att vi fortfarande är vänner, vi bråkar inte, och javisst; klart att mina känslor ännu inte är helt svala, men det är ju inte första gången jag är kär i en vän - right?
fredag, oktober 24, 2008
Höstlov! <3
Jag har loooov! :D
Visserligen har jag asmycket jag behöver göra under lovet, men det tänker jag skita i nu. Istället tänker jag titta på NCIS och inte stressa.
Kärlek <3
/Ronii
Visserligen har jag asmycket jag behöver göra under lovet, men det tänker jag skita i nu. Istället tänker jag titta på NCIS och inte stressa.
Kärlek <3
/Ronii
onsdag, oktober 22, 2008
Just great.
Kul att det enda som hitintills inte hade skitit sig totalt, slutligen bestämde sig för att göra det med :'(
"Kanske är det bara en urkass timing att jag inte verkar komma någonstans med utredningar och kuratorbesök. Att jag känner mig i det närmaste apatisk, och att jag inte verkar få ordning på i stort sett några skolarbeten som jag borde göra klart. Att jag precis har börjat komma igång med körlektioner, och med det en press att faktiskt utnyttja tiden maximalt och sedan klara proven också. Att jag för första gången i mitt liv börjat tvivla på min tro, och samtidigt på min läggning. Men vad vet jag? Jag är ju trots allt bara en bricka i ett spel. En färgpunkt i en seriestripp, en droppe i ett hav."
Utdrag från min egen dagbok.
Jag vill vända ut-och-in på mig själv; öppna mig som en bok för alla i min närhet. Regregera, bli omhändertagen och känna mig ynklig. Samtidigt vill jag bara gå ännu fortare än förut, bygga upp min tillvaro med nya byggstenar och hoppas, våga tro på att den nya konstruktionen blir hållbarare än den gamla. Ensam.
"Kanske är det bara en urkass timing att jag inte verkar komma någonstans med utredningar och kuratorbesök. Att jag känner mig i det närmaste apatisk, och att jag inte verkar få ordning på i stort sett några skolarbeten som jag borde göra klart. Att jag precis har börjat komma igång med körlektioner, och med det en press att faktiskt utnyttja tiden maximalt och sedan klara proven också. Att jag för första gången i mitt liv börjat tvivla på min tro, och samtidigt på min läggning. Men vad vet jag? Jag är ju trots allt bara en bricka i ett spel. En färgpunkt i en seriestripp, en droppe i ett hav."
Utdrag från min egen dagbok.
Jag vill vända ut-och-in på mig själv; öppna mig som en bok för alla i min närhet. Regregera, bli omhändertagen och känna mig ynklig. Samtidigt vill jag bara gå ännu fortare än förut, bygga upp min tillvaro med nya byggstenar och hoppas, våga tro på att den nya konstruktionen blir hållbarare än den gamla. Ensam.
fredag, oktober 17, 2008
Hemma :)
För er som inte visste det har jag just (11.10 i förmiddags) kommit hem från sjukhuset. Kom dit vid fyratiden på onsdagen, då jag tillbringade två timmar på akuten, en timme på kvinnokliniken ("är du säker på att du inte är gravid?"), och ytterligare två timmar på akuten, innan jag slutligen blev inlagd på barn- och ungdomsavdelningen (jag har inte fyllt arton än).
Misstanke om att det var blindtarmen som spökade, en annan misstanke om ägglossningscystor som kommit lite sent. Någon annan misstanke som jag ärligt talat inte kommer ihåg.
Men mina blodprover har blivit bra igen, jag har inte lika ont längre och numera får jag behålla det jag äter också. Tills vidare ;)
("kommer det tillbaka får du komma hit igen")
Så good bye USÖ, barnkliniken och dropp i armen. Det var trevligt sålänge det varade, men som man säger: Borta bra, men hemma bäst.
/Ronii <3 (som är sjukt stressad över allt hon har missat)
Misstanke om att det var blindtarmen som spökade, en annan misstanke om ägglossningscystor som kommit lite sent. Någon annan misstanke som jag ärligt talat inte kommer ihåg.
Men mina blodprover har blivit bra igen, jag har inte lika ont längre och numera får jag behålla det jag äter också. Tills vidare ;)
("kommer det tillbaka får du komma hit igen")
Så good bye USÖ, barnkliniken och dropp i armen. Det var trevligt sålänge det varade, men som man säger: Borta bra, men hemma bäst.
/Ronii <3 (som är sjukt stressad över allt hon har missat)
söndag, oktober 12, 2008
Ronii erkänner att hon inte förstår (:O)
Nyligen var det en person i min närhet som kom ut inför mig - som homofob! Såklart att jag blir upprörd på dennes åsikter och brist på argument, men jag insåg att jag inte kunde bli arg på henom. Lustig situation egentligen; jag kunde verkligen inte känna ilska, avsky, eller någon liknande känsla. Snarare en djup oförståelse. -Varför?
Den här personen vet om att jag är gay, och att jag har flickvän; och jag träffar den här personen regelbundet. Det som ändå gjorde mig lite, lite glad var att hen kunde stå rakryggad framför mig och prata om det. Förklara det eller svara på mina frågor gick naturligtvis inte -"Det bara är så, och det finns ingenting att göra åt det"
Där ser man. Jag har alltid trott att homofobi beror på okunskap, rädsla och oförståelse; och att det 'går över' efter en tid om man till exempel får veta att någon man känner väl är homosexuell. Men nu verkar det som om den här personen anser att det inte går att ändra på. Jag har fortfarande mina frågetecken, men jag kan ju ha haft fel hela tiden?
Vad glad jag är åtminstone, att det finns en sjukdom som jag vet att jag inte lider av. Att jag dessutom lyckats undvika en som är 'obotlig' känns ju också det jättebra.
Den här personen vet om att jag är gay, och att jag har flickvän; och jag träffar den här personen regelbundet. Det som ändå gjorde mig lite, lite glad var att hen kunde stå rakryggad framför mig och prata om det. Förklara det eller svara på mina frågor gick naturligtvis inte -"Det bara är så, och det finns ingenting att göra åt det"
Där ser man. Jag har alltid trott att homofobi beror på okunskap, rädsla och oförståelse; och att det 'går över' efter en tid om man till exempel får veta att någon man känner väl är homosexuell. Men nu verkar det som om den här personen anser att det inte går att ändra på. Jag har fortfarande mina frågetecken, men jag kan ju ha haft fel hela tiden?
Vad glad jag är åtminstone, att det finns en sjukdom som jag vet att jag inte lider av. Att jag dessutom lyckats undvika en som är 'obotlig' känns ju också det jättebra.
måndag, oktober 06, 2008
Ge mig en svamp, ett par stjärnor eller en ekorrsvans?
Jag förstår inte hur man så uppenbart kan se, och även klaga på, hur mycket mitt humör och mina rutiner brister, men ändå inte förstå att någonting är allvarligt fel. "Varför sover du inte på nätterna istället?" är nog den vanligaste frågan mina föräldrar ställer nuförtiden. Frågan kommer av, att jag har seriösa problem med att ta mig upp ur sängen i tid på morgonen (ja, även om vi har sovmorgon).
Vad svarar man på det? Jag kommer hem från skolan, äter någonting (inne på mitt rum), och börjar vanligtvis titta på någon serie för att få tiden att gå. För att distrahera mig själv, och för att inte få ångest över allt jag borde göra. Det vanligaste 'tipset' jag får för att undvika att göra någonting dumt när man har ångest är att sysselsätta sig. Därav händer det att jag dyker upp med målade naglar (i olika mönster och/eller med nagelstenar och grejer), med nyfärgat hår eller med ett klädersplagg som jag på infall sytt eller förändrat; detta även när jag mås kasst. Men desto oftare blir det snarare en form av apati (min kurator säger att eftersom jag är deprimerad, kan jag inte dessutom lida av ångest o.O?), och ofta kan jag titta på klockan vid halv ett på natten och helt ärligt bli förvånad. Ännu en gång vid kvart i tre, och jag blir lika förvånad ännu en gång. Vad heter det, när man inte har någon som helst koll på verkligheten?
Live-citat från min mor (ja, hon kom faktiskt in här just i skrivande stund):
"Så du är fortfarande vaken?" [...] Hur mår du? 'Sådär'? Är det trötthet, eller ännu en förkylning? Bara allmänt? Ja, klockan blev ju rätt mycket inatt, så du fick ju inte så många timmars sömn..."
Ibland, men inte alltid, är 'orsaken' i själva verket ett symptom, som att man spyr om man har blivit matförgiftad, ungefär. Vad jag menar är, att alla mina problem kanske inte ligger i att jag sover dåligt (någonting som både mor och far verkar (vilja) tro), och att jag förmodligen inte blir frisk bara för att jag lyckas sova på kvällarna och kliva upp på mornarna. På samma sätt blir man inte frisk från en matförgiftning om man tar medicin som stoppar kräkningarna, men det blir sjutton så mycket mer bekvämt för alla i ens omgivning.
Inser dessutom att vi i min familj har allvarliga kommunikationsproblem, då jag inte ens kan förmå mig att öppna munnen när någon familjemedlem frågar någonting som är det minsta personligt. Nästan alla jag har träffat IRL (under en lite längre stund) utanför hemmet de senaste veckorna vet att skolläkaren bekräftade mina misstankar om en viss sjukdom. Att jag missar lektioner för att jag regelbundet går till en kurator, samt att jag står i två olika köer till (olika avdelningar på) BUP. Att jag har bytt ämne på mitt projektarbete, samt att jag har gjort en hudbehandling för att få bort ett par av de gamla brännmärkena (det ska bli fint innan jag tatuerar mig!)
Men när någon här hemifrån frågar, blir min mun till ett tunnt streck. Tungan gömmer sig förskräckt så långt ner mellan underkäkens tänder den kan, och med hjälp av utandningsluft formas i halsen ett "Mmmm..."
Tror även att min oförmåga att prata med mina föräldrar är en av orsakerna till att jag låter alla andra veta så mycket om mig själv; det är min enda möjlighet att ventliera. Som ett barn i en godisaffär, efter år av godisförbud. Som en nyutkommen på Pride.
- - -
För en stund sedan gjorde jag i alla fall det modigaste som jag kommer lyckas åstakomma ikäll, och det mycket tack vare att jag inte behövde röra mig ur fläcken för att göra det. Men trots att jag sitter säkert i mitt rum, och gömd bakom en dataskärm, så kändes det för en stund som en omöjlighet.
"Vad är nu detta storslagna hon har gjort?", tänker ni nu. Ska sanningen fram, så är det enda jag gjorde att skriva ett "*Kram*" i en kommentar till BimboBoy. För att jag trodde att han behövde en. För att jag kanske behövde få ge bort en.
Men det höll ändå på att inte bli av, för i denna spelomgång av verkligheten klarar jag inte längre av nivån 'Easy'. Jag ändrar inställningarna till 'Beginner', och hoppas kunna ta mig igenom det värsta med quicksave/quickload, och möjligen med vägledning av någon erfaren spelare, tills jag kommer ihåg hur man hoppar, slår, och plockar upp saker igen. (Hur man tar sig igenom plattformen utan att trilla över kanten.)
Och så undrar folk hur länge det dröjer innan jag ska delta i turneringar där nivån heter 'Advanced'...
Vad svarar man på det? Jag kommer hem från skolan, äter någonting (inne på mitt rum), och börjar vanligtvis titta på någon serie för att få tiden att gå. För att distrahera mig själv, och för att inte få ångest över allt jag borde göra. Det vanligaste 'tipset' jag får för att undvika att göra någonting dumt när man har ångest är att sysselsätta sig. Därav händer det att jag dyker upp med målade naglar (i olika mönster och/eller med nagelstenar och grejer), med nyfärgat hår eller med ett klädersplagg som jag på infall sytt eller förändrat; detta även när jag mås kasst. Men desto oftare blir det snarare en form av apati (min kurator säger att eftersom jag är deprimerad, kan jag inte dessutom lida av ångest o.O?), och ofta kan jag titta på klockan vid halv ett på natten och helt ärligt bli förvånad. Ännu en gång vid kvart i tre, och jag blir lika förvånad ännu en gång. Vad heter det, när man inte har någon som helst koll på verkligheten?
Live-citat från min mor (ja, hon kom faktiskt in här just i skrivande stund):
"Så du är fortfarande vaken?" [...] Hur mår du? 'Sådär'? Är det trötthet, eller ännu en förkylning? Bara allmänt? Ja, klockan blev ju rätt mycket inatt, så du fick ju inte så många timmars sömn..."
Ibland, men inte alltid, är 'orsaken' i själva verket ett symptom, som att man spyr om man har blivit matförgiftad, ungefär. Vad jag menar är, att alla mina problem kanske inte ligger i att jag sover dåligt (någonting som både mor och far verkar (vilja) tro), och att jag förmodligen inte blir frisk bara för att jag lyckas sova på kvällarna och kliva upp på mornarna. På samma sätt blir man inte frisk från en matförgiftning om man tar medicin som stoppar kräkningarna, men det blir sjutton så mycket mer bekvämt för alla i ens omgivning.
Inser dessutom att vi i min familj har allvarliga kommunikationsproblem, då jag inte ens kan förmå mig att öppna munnen när någon familjemedlem frågar någonting som är det minsta personligt. Nästan alla jag har träffat IRL (under en lite längre stund) utanför hemmet de senaste veckorna vet att skolläkaren bekräftade mina misstankar om en viss sjukdom. Att jag missar lektioner för att jag regelbundet går till en kurator, samt att jag står i två olika köer till (olika avdelningar på) BUP. Att jag har bytt ämne på mitt projektarbete, samt att jag har gjort en hudbehandling för att få bort ett par av de gamla brännmärkena (det ska bli fint innan jag tatuerar mig!)
Men när någon här hemifrån frågar, blir min mun till ett tunnt streck. Tungan gömmer sig förskräckt så långt ner mellan underkäkens tänder den kan, och med hjälp av utandningsluft formas i halsen ett "Mmmm..."
Tror även att min oförmåga att prata med mina föräldrar är en av orsakerna till att jag låter alla andra veta så mycket om mig själv; det är min enda möjlighet att ventliera. Som ett barn i en godisaffär, efter år av godisförbud. Som en nyutkommen på Pride.
- - -
För en stund sedan gjorde jag i alla fall det modigaste som jag kommer lyckas åstakomma ikäll, och det mycket tack vare att jag inte behövde röra mig ur fläcken för att göra det. Men trots att jag sitter säkert i mitt rum, och gömd bakom en dataskärm, så kändes det för en stund som en omöjlighet.
"Vad är nu detta storslagna hon har gjort?", tänker ni nu. Ska sanningen fram, så är det enda jag gjorde att skriva ett "*Kram*" i en kommentar till BimboBoy. För att jag trodde att han behövde en. För att jag kanske behövde få ge bort en.
Men det höll ändå på att inte bli av, för i denna spelomgång av verkligheten klarar jag inte längre av nivån 'Easy'. Jag ändrar inställningarna till 'Beginner', och hoppas kunna ta mig igenom det värsta med quicksave/quickload, och möjligen med vägledning av någon erfaren spelare, tills jag kommer ihåg hur man hoppar, slår, och plockar upp saker igen. (Hur man tar sig igenom plattformen utan att trilla över kanten.)
Och så undrar folk hur länge det dröjer innan jag ska delta i turneringar där nivån heter 'Advanced'...
söndag, oktober 05, 2008
Norrköpingstur
Var i Norrköping igår med mina föräldrar. Inga speciella planer egentligen, vi åkte mest för att bara komma iväg någonstans en stund. Gå på Promenaden, äta på restaurang, köpa världens största mjukglassar. Shoppa (skönhetsprodukter från Lush!) och dricka kaffe från McDo. Hälsade på farfar och Bibi på vägen hem också.
Jag älskar verkligen att göra sådana här utflykter med mina föräldrar på helgerna. Är min bror inte med känns det väldigt mycket som när jag var liten igen, och även om jag önskar att han ville följa med lite oftare, så kan jag inte förneka att jag njuter av uppmärksamheten från båda föräldrarna.
Ronii
Jag älskar verkligen att göra sådana här utflykter med mina föräldrar på helgerna. Är min bror inte med känns det väldigt mycket som när jag var liten igen, och även om jag önskar att han ville följa med lite oftare, så kan jag inte förneka att jag njuter av uppmärksamheten från båda föräldrarna.
Ronii
Vänskap
Jag har ett problem, som det känns som om jag inte kan lösa. Det finns en individ i min omgivning, som har betytt väldigt mycket för mig. För mycket, ibland.
Det känns mer och mer som om denne försöker trycka ner mig, med hela sin uppenbarelse; men om det är medvetet kan jag inte säga helt säkert. Börjar bara bli så förskräckligt trött, och om jag vore helt känslokall skulle jag förmodligen bara släppa taget.
Men kan jag verkligen säga upp kontakten? Kom ihåg att jag har älskat henom.
Och snälla, ta inte illa upp. Det finns ingenting som säger att det är just du, och skulle jag verkligen ha skrivit det här, om jag trodde att personen i fråga följer min blogg?
/Ronii
Det känns mer och mer som om denne försöker trycka ner mig, med hela sin uppenbarelse; men om det är medvetet kan jag inte säga helt säkert. Börjar bara bli så förskräckligt trött, och om jag vore helt känslokall skulle jag förmodligen bara släppa taget.
Men kan jag verkligen säga upp kontakten? Kom ihåg att jag har älskat henom.
Och snälla, ta inte illa upp. Det finns ingenting som säger att det är just du, och skulle jag verkligen ha skrivit det här, om jag trodde att personen i fråga följer min blogg?
/Ronii
måndag, september 29, 2008
Filmtittande
I helgen har det blivit en massa filmtittande:
Patrik 1,5 på bio.
Criminal Minds S04 E01: Mayhem, för andra gången sedan det kom
Dead Poets Society *2, och det blir nog den idag igen <3
Brokeback Mountain
Början på Dawn of the dead, från 78.
Me <3 movies.
Me <3 poetry.
Me <3 old-fashioned surroundings.
Me <3 sad stories.
Me <3 ideas that are not completely accepted.
Me <3 subtile gay-ish hints.
...Who said that I wouldn't love D.P.S?
Patrik 1,5 på bio.
Criminal Minds S04 E01: Mayhem, för andra gången sedan det kom
Dead Poets Society *2, och det blir nog den idag igen <3
Brokeback Mountain
Början på Dawn of the dead, från 78.
Me <3 movies.
Me <3 poetry.
Me <3 old-fashioned surroundings.
Me <3 sad stories.
Me <3 ideas that are not completely accepted.
Me <3 subtile gay-ish hints.
...Who said that I wouldn't love D.P.S?
onsdag, september 24, 2008
Ronii upptäcker tidszonerna i praktiken
(Nej, jag har inte varit ute och rest.)
Idag är det den 24 September! Vet ni vad det betyder? Criminal Minds säsong 4 börjar sändas i USA. Owh, vad jag har längtat! 21.00, CBS, kan kollas på via Adobe Media Player i brist på annat. Yay!
Men, så vid 20.10-tiden... Den där gnagande känslan, av att någonting är fel. Vad nu? Så slår en tanken, men kraften av en oljad blixt; oh shiet. USA ligger ju flera timmar efter Sverige, vilket innebär att CM S04 E01 sänds.. imorgon bitti någon gång; beroende på vart i USA det skulle sändas klockan 21.00.
Jag kommer inte vara trevlig i skolan imorgon.
Kanske hyperaktiv dock. Sorry Michelle :P
(Vi ska kanske göra projektarbete tillsammans imorgon...)
Hugz/Ronii (whoz gota new haircut btw)
Idag är det den 24 September! Vet ni vad det betyder? Criminal Minds säsong 4 börjar sändas i USA. Owh, vad jag har längtat! 21.00, CBS, kan kollas på via Adobe Media Player i brist på annat. Yay!
Men, så vid 20.10-tiden... Den där gnagande känslan, av att någonting är fel. Vad nu? Så slår en tanken, men kraften av en oljad blixt; oh shiet. USA ligger ju flera timmar efter Sverige, vilket innebär att CM S04 E01 sänds.. imorgon bitti någon gång; beroende på vart i USA det skulle sändas klockan 21.00.
Jag kommer inte vara trevlig i skolan imorgon.
Kanske hyperaktiv dock. Sorry Michelle :P
(Vi ska kanske göra projektarbete tillsammans imorgon...)
Hugz/Ronii (whoz gota new haircut btw)
tisdag, september 23, 2008
Sanningen
"Hur mår du?"
Är en fråga jag har slutat ta på allvar för länge sedan. Hade en period i högstadiet, då jag alltid svarade sanningen när någon frågade mig hur jag mådde, men det slutade jag med rätt snabbt. Folk blev så chockade, över att jag inte bara lät det vara en artighetsfras; eftersom de egentligen inte ville veta hur jag mådde.
"Mår du bra?"
Är inte ens ens fråga jag får längre, för folk vet om att jag inte mår bra. Ser det på mig. Ibland kan man dölja att man mår bra genom att sminka sig och klä sig extra fint, fixa håret och le. Men nu handlar det alltså om att jag knappt tar mig upp ur sängen i tid för att klä på mig, bortsta tänderna och springa till bussen på morgonen. Även de dagar jag har sovmorgon, och bussen går kvart över åtta.
Så att sminka sig är det inte tal om, just nu ligger mina gränser vid att jag åtmistone alltid är ren och har rena kläder. Så jag ser skabbigare ut än vad jag är - vilka mål va?
Det ligger nog någonting i att min far häromveckan jämförde mina sömnrutiner med en drogmissbrukares. Han undrade inte varför det var så, bara varför jag 'inte sov' på nätterna och var så trött på dagarna...
Är en fråga jag har slutat ta på allvar för länge sedan. Hade en period i högstadiet, då jag alltid svarade sanningen när någon frågade mig hur jag mådde, men det slutade jag med rätt snabbt. Folk blev så chockade, över att jag inte bara lät det vara en artighetsfras; eftersom de egentligen inte ville veta hur jag mådde.
"Mår du bra?"
Är inte ens ens fråga jag får längre, för folk vet om att jag inte mår bra. Ser det på mig. Ibland kan man dölja att man mår bra genom att sminka sig och klä sig extra fint, fixa håret och le. Men nu handlar det alltså om att jag knappt tar mig upp ur sängen i tid för att klä på mig, bortsta tänderna och springa till bussen på morgonen. Även de dagar jag har sovmorgon, och bussen går kvart över åtta.
Så att sminka sig är det inte tal om, just nu ligger mina gränser vid att jag åtmistone alltid är ren och har rena kläder. Så jag ser skabbigare ut än vad jag är - vilka mål va?
Det ligger nog någonting i att min far häromveckan jämförde mina sömnrutiner med en drogmissbrukares. Han undrade inte varför det var så, bara varför jag 'inte sov' på nätterna och var så trött på dagarna...
tisdag, september 16, 2008
måndag, september 15, 2008
Teknis Host Club!
Inspirerade av animeserien Ouran High School Host Club, pratade jag och Poemy för ganska länge sedan om att vi borde starta upp Teknis Host Club. Naturligtvis skulle ingen av oss ta hand om några gäster, men däremot skulle vi dricka te och göra läxor :')
Hur som helst fyllde jag i en föreningssansökan för ett par veckor sedan, och idag fick jag ett sms:
Därför vill jag välkomna alla och envar på Rudbeck att komma och göra sina läxor samt umgås!
Lappar med mer information kommer dyka upp i korridoren ~
Ronii
Hur som helst fyllde jag i en föreningssansökan för ett par veckor sedan, och idag fick jag ett sms:
"Grattis! Din förening har blivit godkänd :) vi kallar förenings ordföranden till möte ons den 17/9 kl. 15.00. Vid frånvaro riskeras din förening att ogiltig förklaras. Välkomna :)"
Därför vill jag välkomna alla och envar på Rudbeck att komma och göra sina läxor samt umgås!
Lappar med mer information kommer dyka upp i korridoren ~
Ronii
torsdag, september 11, 2008
This you didn't know...
Lol, dags för exhibitionisten inom mig att få utlopp! Nejmen, jag vill publicera någonting roligt mest för sakens skull... ^^ RANDOM desu!
- Jag har börjat läsa en massa slash-fanfics igen.
- Jag och Linda pratade inför klassen om polyamori idag.
- Jag har ett ohälsosamt förhållande till LiveJournal.
- Inatt drömde jag att jag hade sex med en av mina klasskamrater (en kille).
- Tidigare (förra året iofs) har jag drömt att denna klasskamrat var tillsammans med en annan kille i klassen :P
...Och det är här Ellinor inser att det visst inte alls var speciellt random grejer. Någon mer som ser ett återkommande tema? ._.'
lördag, september 06, 2008
Jag lever
Hej. Tänkte bara berätta, att trots att jag inte kommenterat någons blogg, uppdaterat mina egen blogg, eller ens visat mig utanför huset under hela skolveckan, så är jag vid liv (nu lite mer än i början av veckan dock).
Jag kan även meddela, att en vecka instängd i huset och praktiskt taget förbjuden att röra på sig, är helt awesomly tråkigt. De första dagarna bryr man sig inte så mycket; OK, man är sjuk, men man har ju böcker och film! Yay...
Runt fjärde dagen spelar det ingen större roll hur mycket feber man har, hur mycket man hostar, eller hur mycket ens huvud protesterar när man reser sig upp ur sängen. Jag har läst, sett på film, tittat på Criminal Minds och NCIS, hängt på livejournal ungefär 24/7, där jag läst fler fanfics än vad som är riktigt hälsosamt; lagt pussel, löst sudoku och gjort mensas snabbtest online, och ritat upp en gammal designidé till en cheerleaderinspirerad badmintonkjol. Tänkte montera ihop min nya vägghylla också, men en av delarna ska målas och mor trodde att min feber skulle bli värre om jag gick ut i trädgården för att måla den...
Jag är bara glad att jag börjar känna mig bra igen, så att jag förhoppningsvis kan vara tillbaka i skolan igen på måndag. Komma tillbaka till verkligheten och börja ta mig igenom högarna av skolarbete som jag nu har framför mig... Btw tänkte jag faktiskt räkna matematik efter att jag hade ritat upp mönstret till kjolen.. Men när jag micklade med mönstret var jag tvungen att slå in, typ, 79/8 på en miniräknare, och när jag insåg att jag hade problem med att bara få det rätt, kände jag att det inte riktigt var någon idé att själv sätta mig in i ett nytt delkapitel av matte c... Eh ja...
Linda kommer iaf hit senare idag (ohgoshvadjagsaknarhenne!!!), och då ska vi försöka få ordning på vårt samhällskunskapsarbete... Sedan tänkte jag att jag skulle försöka bli klar med ett par av engelskauppgifterna också nu under helgen; isf tror jag att det är rätt lugnt med stora inlämningsuppgifter för stunden, så att jag istället kan ägna första halvan av veckan med att skriva av anteckningar, räkna matematik, och komma ikapp med de vanliga, mindre uppgifterna...
Sounds like a plan to me ^^
Somehow lyckades jag återigen göra detta till ett blogginlägg där jag bara klagar... -.-' ...Men hur som helst, det verkar ju onödigt att dessutom börja klaga över hur mycket jag klagar, så därför säger jag nu istället:
God natt allesammans; nu ska jag sova en stund för att sedan klä på mig, städa mitt rum och träffa Linda <3
Jag kan även meddela, att en vecka instängd i huset och praktiskt taget förbjuden att röra på sig, är helt awesomly tråkigt. De första dagarna bryr man sig inte så mycket; OK, man är sjuk, men man har ju böcker och film! Yay...
Runt fjärde dagen spelar det ingen större roll hur mycket feber man har, hur mycket man hostar, eller hur mycket ens huvud protesterar när man reser sig upp ur sängen. Jag har läst, sett på film, tittat på Criminal Minds och NCIS, hängt på livejournal ungefär 24/7, där jag läst fler fanfics än vad som är riktigt hälsosamt; lagt pussel, löst sudoku och gjort mensas snabbtest online, och ritat upp en gammal designidé till en cheerleaderinspirerad badmintonkjol. Tänkte montera ihop min nya vägghylla också, men en av delarna ska målas och mor trodde att min feber skulle bli värre om jag gick ut i trädgården för att måla den...
Jag är bara glad att jag börjar känna mig bra igen, så att jag förhoppningsvis kan vara tillbaka i skolan igen på måndag. Komma tillbaka till verkligheten och börja ta mig igenom högarna av skolarbete som jag nu har framför mig... Btw tänkte jag faktiskt räkna matematik efter att jag hade ritat upp mönstret till kjolen.. Men när jag micklade med mönstret var jag tvungen att slå in, typ, 79/8 på en miniräknare, och när jag insåg att jag hade problem med att bara få det rätt, kände jag att det inte riktigt var någon idé att själv sätta mig in i ett nytt delkapitel av matte c... Eh ja...
Linda kommer iaf hit senare idag (ohgoshvadjagsaknarhenne!!!), och då ska vi försöka få ordning på vårt samhällskunskapsarbete... Sedan tänkte jag att jag skulle försöka bli klar med ett par av engelskauppgifterna också nu under helgen; isf tror jag att det är rätt lugnt med stora inlämningsuppgifter för stunden, så att jag istället kan ägna första halvan av veckan med att skriva av anteckningar, räkna matematik, och komma ikapp med de vanliga, mindre uppgifterna...
Sounds like a plan to me ^^
Somehow lyckades jag återigen göra detta till ett blogginlägg där jag bara klagar... -.-' ...Men hur som helst, det verkar ju onödigt att dessutom börja klaga över hur mycket jag klagar, så därför säger jag nu istället:
God natt allesammans; nu ska jag sova en stund för att sedan klä på mig, städa mitt rum och träffa Linda <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
